Vart är den europeiska rymdvetenskapen på väg?
De senaste åren har varit en intressant tid att sitta på möten inom Europeiska rymdorganisationen ESA:s vetenskapliga program. Flera sonder har avfyrats, nya projekt har tagits med i programmet och flera ambitiösa rymdprojekt planeras för framtiden. Finansieringen och de överskridna budgetarna har visserligen alltid varit en utmaning, men den nu oroande globala situationen har medfört en ny typ av osäkerhet.
Nedan redogör jag för nuläget och framtidsutsikterna för forskningsprogrammet.
Långsiktiga planer och finansiering
Vid mötena i Europeiska rymdorganisationen ESA:s vetenskapliga program presenteras regelbundet för oss delegater hur den tillgängliga finansieringen möjliggör utveckling, konstruktion, uppskjutning och drift av sonder och rymdteleskop.
Dessa långsiktiga genomförandeplaner (Long-Term Implementation Plan, dvs. LTIP) samordnas med mötena i ESA:s ministerråd (Council Meeting at Ministerial Level, CM). Det senaste mötet, CM25, hölls 26.-27.11.2025 i Bremen, Tyskland.
Vid möten på ministernivå kommer medlemsstaterna att besluta om hur mycket de åtar sig att finansiera ESA:s olika program under de kommande åren. Mot bakgrund av dessa beslut och uppskattningarna i den kommande budgetplanen kommer det vetenskapliga programmet att uppdatera sin långsiktiga plan.
Resultatet av det senaste mötet var mycket bra med tanke på vetenskapsprogrammet: medlemsländerna kom överens om en finansiering på 3,787 miljarder euro för programmet för de kommande fem åren. Dessutom ökar budgeten med 3,5 procent per år utöver inflationen också för 2026-2028.
De stora målen för det vetenskapliga programmet
De långsiktiga handlingsplanerna är kopplade till forskningsprogrammets omfattande strategier som styr dess viktigaste vetenskapliga mål. Cosmic vision är ESA:s nuvarande program som inleddes 2015 och avslutas 2035. Den studerar förutsättningarna för liv, solsystemets funktion, universums början och grundläggande fysik.
Voyage 2050 är nästa program som fortsätter där det föregående avslutas. Beredningen av den har inletts redan för flera år sedan. Centrala mål är haven på gasplaneternas isiga månar, livskraftiga exoplaneter och gravitationsvågor i det tidiga universum.
Finansieringen löser framtiden
Vid workshoppen i samband med Parismötet i mars 2026 diskuterades två alternativa utsikter som baserar sig på besluten från CM25-mötet.
Det mer optimistiska scenariot bygger på antagandet att man vid nästa ministermöte (CM28) utöver inflationen kommer att bevilja en årlig höjning på sex procent för 2029-2031 och att köpkraften därefter kommer att vara konstant. Då ser situationen ut som följande 2035: Cosmic Vision har slutförts framgångsrikt och Voyage 2050 är på väg att inledas. LISA, som just har inlett sin verksamhet, övervakar gravitationsvågorna i det tidiga universum, och röntgenteleskopet NewAthena är snart redo att utforska de varmaste objekten i universum. Voyage 2050:s första flaggskeppsprojekt, L4, som undersöker Enceladus i Saturnus, går enligt planerna mot uppskjutning i början av 2040-talet. På himlen finns också flera mindre sonder och långvariga veteraner, såsom nästan 20-åriga Solar Orbiter. Dessutom har finansieringen gjort det möjligt för forskarprogrammet att delta i projekt som leds av andra rymdorganisationer.
I det andra scenariot, som kallas ”ökeneffekt”, kommer köpkraften att vara konstant från och med 2029 och det finns inte tillräckligt med pengar för att upprätthålla programmets vetenskapliga ambition. NewAthena är försenad, avgången till Enceladus är långt in i framtiden och flera mindre projekt har skjutits upp eller ställts in. På grund av besparingarna har många fungerande sonder inte drivits vidare, och man har varit tvungen att avsevärt minska samarbetet med andra rymdorganisationer.
Geopolitisk osäkerhet utmanar vetenskapsprogrammet
På senare tid har man vid vetenskapliga rådets möten och workshoppar diskuterat hur man bäst kan skapa kreativitet i den nuvarande utmanande geopolitiska situationen och samtidigt minimera dess negativa konsekvenser.
Situationen för Förenta staternas rymdorganisation NASA, som ständigt förändras, är särskilt oroande. NASA är en viktig partner till ESA, bland annat gällande flaggskeppsprojekten LISA och NewAthena. Även om NASA har uttryckt sitt fortsatta intresse för båda projekten kan man för närvarande inte lita på dess åtaganden. I fråga om Venus-sonden EnVision är dessutom den VenSAR-radar som NASA lovat en viktig fråga. Om NASA inte kan leverera radarn måste ESA och dess medlemsstater hitta ett alternativ, vilket leder till betydande merkostnader.
Det finns också något positivt i situationen. Carole Mundell, direktör för forskningsprogrammet, har lyft fram möjligheten att stärka Europas tekniska kompetens och självständighet samt att intensifiera samarbetet med andra viktiga rymdorganisationer.
Medlemsländerna har också haft utmaningar med att leverera överenskomna instrument eller väsentliga komponenter till dem, och det har varit problem med tillgången till uppskjutningar. Förseningarna i sig kostar pengar, eftersom underhållet av projektet fortsätter samtidigt som uppskjutningen flyttas fram. Detta kan medföra extra utgifter på tiotals miljoner euro per år för det vetenskapliga programmet.
Trots de ökande kostnaderna kommer de pågående projekten nästan aldrig att avbrytas, eftersom de redan har baserats på åratal av arbete, finansiering och en bred europeisk forskargemenskap. Det vetenskapliga programmet kommer därför att lägga större vikt vid projektutformningsfasen.
Den nya europeiska rymdjätten
En intressant förändring är att tre stora europeiska rymdföretag, Airbus, Leonardo och Thales, planerar att slå samman sin rymdverksamhet till ett nytt europeiskt rymdföretag. Avsikten är att projektet med kodnamnet Bromo ska inledas 2027. Målet är att slå samman resurser och stärka Europas strategiska roll i rymden.
Denna sammanslagning kan också ha skadliga konsekvenser för vetenskapsprogrammet. Det kan till exempel minska ESA:s möjligheter att konkurrensutsätta projekt mellan flera oberoende huvudleverantörer.
Ett mångsidigt program med stora mål
En av hörnstenarna i det vetenskapliga programmet är dess mångfald. Med uppdrag av olika storleksklasser (Fast, Medium, Large, dvs. flaggskepp) täcks forskning inom astrofysik, planetforskning, sol- och rymdfysik samt grundläggande fysik. I osäkra tider är det därför en utmaning att se till att inte alla resurser engagerar sig i några stora projekt.
Med hjälp av flaggskeppen undersöker man de största frågorna och utvecklar den mest utmanande nya tekniken. Till exempel kräver L4-uppdraget till Enceladus batterier som fungerar under extremt kalla förhållanden och eventuellt montering av sonden i omloppsbana.
Baksidan är byggnadsfasens längd, som kan sträcka sig upp till tiotals år och de budgetar som stiger till miljarder euro. Priset på ett enda flaggskepp skulle göra det möjligt att genomföra flera mindre och snabbare projekt. Även med hjälp av dem kan man göra banbrytande vetenskap. Ett bra exempel är Comet Interceptor i Fast-klassen, som planerar att på nära håll undersöka en komet som anländer från solsystemets inre delar, eller till och med en interstellär gäst.
Inverkan på den finländska rymdforskningen
Jag anser att det är ytterst viktigt för Finland att garantera en tillräcklig budget och därmed bevara programmets mångsidighet. På så sätt kan vi hitta de projekt som bäst lämpar sig för vår kompetens och delta genom lämpliga komponenter, programvaruutveckling, databehandling och modellering.
I Finland finns det till exempel för närvarande en databehandlingscentral för rymdteleskopet Euclid, och avsikten är att erbjuda ett liknande center också till LISA-observatoriet. Det röntgen- och partikelinstrument SIXS som planerats och tillverkats i Finland färdas till Merkurius med BepiColombo, och vi är med i Comet Interceptor på instruments-, programvaru- och vetenskapsområdet.
Finland deltar också i projektet Plasma Observatory både inom vetenskap och utrustning. Denna satellitsvärm, som består av sju identiska sonder och utforskar plasma från den närmaste rymden, föreslås bli nästa Medium-projekt i det vetenskapliga programmet (M7). Om budgeten inte möjliggör att M7 framskrider som planerat innebär det också dröjsmål för finländska forskare och produktutveckling.
I fjol inledde ESA en mini-Fast-ansökningsomgång där forskarsamhället ombads komma med idéer om snabba projekt som kostar upp till 50 miljoner euro. Målet var att de utvalda projekten skulle kunna avfyras inom mindre än fem år. Sökningen överskred förväntningarna, men programmet har tyvärr hittills avbrutits av budgetskäl. Det vore fint att i framtiden också få se ansökningar från Finland för dessa snabbcykelansökningar.
I allmänhet bör vi utnyttja möjligheterna att i så stor utsträckning som möjligt delta i forskningsprogrammets projekt. Detta medför många positiva och multipla effekter samt synlighet för den finländska rymdforskningen och rymdtekniken. Det gör det också möjligt att omedelbart få tillgång till mätningar och utnyttja dem i vetenskapliga genombrott. Samtidigt öppnas bättre möjligheter till internationellt samarbete och konkurrenskraftig europeisk forskningsfinansiering.
Vetenskapsprogrammet stannar inte
Trots utmaningarna går vetenskapsprogrammet framåt. Under de senaste åren har bland annat Euclid, JUICE och SMILE avfyrats, och LISA, Envision och ARRAKHIS adopterades till vetenskapsprogrammet. I november placeras BepiColombo i Merkurius omloppsbana, ett nytt projekt i klass M väljs ut och Euclids första omfattande material publiceras, bland annat bilder av miljontals galaxer. År 2027 kommer PLATO att avfyras för att söka efter planeter runt stjärnor som solen, och NewAthena förväntas bli adopterat i ett vetenskapligt program.
Även om saker och ting ibland verkar stå stilla, långa tidsperioder frustrerar och stora projekt tär på en stor del av budgeten, är det fint att se hur man i vetenskapsprogrammet strävar efter att främja saker och ting nedifrån och upp och att vetenskapssamfundet lyssnar på rymdprojekten i alla skeden. Denna verksamhetsmodell erbjuder också möjligheter till finländsk rymdvetenskap och rymdteknik, och de bör kunna utnyttjas så bra som möjligt.
