Lagen och förordningen om rymdverksamhet

Lagen om rymdverksamhet (63/2018) och arbets- och näringsministeriets förordning om rymdverksamhet (74/2018), som kompletterar lagen, trädde i kraft i januari 2018, vilket medförde tillstånds- och tillsynsprocesser för rymdverksamhet samt förfaranden för registrering av rymdföremål. Med hjälp av det tillståndsförfarande och den registrering som det föreskrivs om i lagen får staten information om rymdverksamhet som bedrivs av dess medborgare och juridiska personer eller inom dess territorium. Därigenom kan Finland fullgöra sina skyldigheter enligt FN:s internationella rymdöverenskommelser att övervaka rymdverksamhet enligt sitt ansvar och hantera den ekonomiska risk som hör samman med skadeståndsansvaret enligt rymdöverenskommelserna för skador orsakade av rymdverksamhet. 

Lagen om rymdverksamhet tillämpas på rymdverksamhet som bedrivs på eller från Finlands territorium eller på rymdverksamhet som bedrivs utanför Finlands territorium, om verksamheten bedrivs på en farkost som är registrerad i Finland eller av en finsk medborgare eller en juridisk person med säte i Finland. På rymdverksamhet som bedrivs av försvarsmakten tillämpas lagen endast till avgränsade delar. Närmare bestämmelser om övervakningen av försvarsmaktens rymdverksamhet finns i försvarsministeriets förordning (999/2019). 

I lagen om rymdverksamhet föreskrivs det om bland annat förutsättningarna för beviljande av tillstånd till rymdverksamhet, verksamhetsutövarens skyldigheter, övervakningen av rymdverksamhet, statens regressrätt gentemot verksamhetsutövare och försäkringsskyldighet i fråga om rymdverksamhet samt grunder för undantag från försäkringsskyldigheten. Lagen innehåller också bestämmelser om registret över rymdföremål och de uppgifter som ska föras in i registret. Lagen innehåller dessutom särskilda paragrafer om rymdverksamhetens säkerhet samt om miljöskydd och rymdskrot.

Förordningen om rymdverksamhet preciserar lagen om rymdverksamhet i fråga om till exempel de uppgifter som verksamhetsutövaren ska uppge för arbets- och näringsministeriet i sin tillståndsansökan, i sina årsrapporter och med stöd av sina övriga skyldigheter att lämna uppgifter. I förordningen föreskrivs också om riskgränser för försäkringsskyldigheten och om hurdan täckning som krävs av en försäkring för uppsändningsfasen.