Försäkringsskyldighet vid rymdverksamhet
I 8 § i lagen om rymdverksamhet (63/2018) föreskrivs det om försäkringsskyldighet vid rymdverksamhet. Enligt paragrafen ska verksamhetsutövaren teckna en försäkring mot skador som rymdverksamheten orsakar tredje parter, åtminstone upp till maximibeloppet för statens regressrätt, vilket är 60 miljoner euro.
En försäkring som tecknas mot skador som orsakas tredje parter kan kallas en ansvarsförsäkring. Ansvarsförsäkringarna täcker person- och sakskador som rymdverksamheten orsakar tredje parter under uppsändningen av ett rymdföremål, medan det är i sin omloppsbana eller när det återvänder till jorden. Huvudregeln enligt lagen om rymdverksamhet är att det för rymdverksamheten ska tecknas en ansvarsförsäkring, som i händelse av eventuella skador täcker det belopp som krävs enligt lagen när ett rymdföremål
- sänds ut
- opereras
- återvänder till jorden.
Lagen om rymdverksamhet innehåller också en bestämmelse om när arbets- och näringsministeriet kan avstå från att kräva en sådan ansvarsförsäkring som avses i 8 §. Enligt den undersöks förutsättningarna för att avvika från försäkringsskyldigheten utifrån
- täckningsgraden hos uppsändningsbolagets försäkring eller någon annan motsvarande försäkring
- en bedömning av rymdverksamhetens risker.
Enligt lagen om rymdverksamhet får arbets- och näringsministeriet avstå från att kräva att verksamhetsutövaren tecknar en särskild ansvarsförsäkring, om uppsändningsbolagets försäkring eller någon annan motsvarande försäkring till väsentliga delar täcker verksamhetsutövarens och statens ansvar för skador som rymdverksamheten orsakat tredje parter. I detta sammanhang betraktas som väsentligt i synnerhet ansvaret för skador i uppsändningsfasen. När lagen stiftades ansågs det att uppsändningsleverantören i regel har en sådan ansvarsförsäkring för skador som inträffar under uppsändningsfasen där även kunden, dvs. satellitens ägare eller verksamhetsutövaren, är försäkrad.
När en sådan försäkring finns, undersöks det
a) hur stort belopp den täcker: en finländsk verksamhetsutövare och verksamhetsutövarens rymdföremål ska vara försäkrad upp till ett belopp av minst 60 miljoner euro
b) hur lång tid/hur omfattande verksamhet den täcker: försäkringen ska täcka åtminstone uppsändningen av rymdföremålet och funktioner i anslutning till den fram till att rymdföremålet har placerats i omloppsbanan.
Försäkringsskyldigheten som grundregel gäller även tiden efter uppsändningsfasen. Försäkringsfrågan gäller alltså såväl uppsändningen, tiden i omloppsbana och återvändandet/återbördandet till jorden.
Arbets- och näringsministeriet får avstå från att kräva en ansvarsförsäkring för tiden efter uppsändningsfasen, om ministeriet kan godkänna den risk för skador på jordens yta, i luften och i rymden som rymdverksamheten medför enligt den gjorda bedömningen av riskerna med rymdverksamheten. Bestämmelser om tillåtna riskgränser finns i 5 § i arbets- och näringsministeriets förordning om rymdverksamhet.
Om risken för att ett rymdföremål under sin livslängd i omloppsbanan ska kollidera med ett annat rymdföremål med en diameter på minst tio centimeter, är mindre än den gräns som anges i förordningen om rymdverksamhet, är det möjligt att avvika från försäkringsskyldigheten. Dessutom förutsätts att sannolikheten för personskador i samband med att rymdföremålet eller delar av det återvänder eller återbördas till jorden är mindre än 1/10 000. I överensstämmelse med detta går man under tillståndsprocessen igenom riskbedömningen av rymdverksamheten och de där beräknade sannolikheterna för
a) kollisioner i omloppsbanan
b) personskador i samband med att rymdföremålet återvänder eller återbördas till jorden.