Nato SPS-forskningssamarbetet inleds vid Uleåborgs universitet med rymdforskning
Experter från Uleåborgs universitet deltar för första gången i forskning som stöds av Natos vetenskapsprogram Science for Peace and Security (SPS). I samarbete med tyska, norska och svenska forskare följer det första gemensamma projektet upp förändringarna i rymdklimatet och atmosfärens struktur från Sodankylä Geofysiska Observatorium.
Till följd av att klimatet förändras och värms upp kan väderfenomen i den höga atmosfären föra fram nya slags faror och extrema fenomen. Natos vetenskapsprogram SPS stöder deras forskning för att oväntade säkerhetshot ska kunna identifieras.
Klimatförändringen är kraftigast i den arktiska regionen, som också kallas brännpunkten för klimatförändringen. De förändringar som sker där kartläggs inom ramen för projektet Dynamics Above The Epicentre of Climate Change (DECC), som godkändes för finansiering i juni och inleddes i november 2023, för att man bättre ska kunna förbereda sig på förändringarna. Utöver Sodankylä Geofysiska Observatorium (SGO) vid Uleåborgs universitet deltar i det treåriga projektet the Leibniz Institute of Atmospheric Physics - University of Rostock, the Swedish Institute of Space Physics och Andøya Space.
SGO är en fristående inrättning vid Uleåborgs universitet med dess mångsidiga mätinstrument har man redan i 110 år mätt närrymdens fenomen. ”Vårt specialkunnande när det gäller noggranna mätinstrument är internationellt sett unikt, så de mätinstrument och metoder som kräver noggrannhet genomförs i Sodankylä”, konstaterar professor Eija Tanskanen, direktör för SGO.
Det samprojekt som finansieras av Nato SPS är det första för Uleåborgs universitet. ”Lappland är en lugn plats för mätinstrument som kräver en störningsfri miljö. På många andra ställen stör larm från mänsklig aktivitet känsliga mätare. I Lappland är det också lättare att nå fridfulla områden längs vägen, till skillnad från till exempel Förenta staterna eller Kanada”, fortsätter Tanskanen.
Natos vetenskapsprogram SPS främjar det praktiska samarbetet mellan Natos medlemsstater och partnerländerna på basis av vetenskap, teknik och innovation genom att erbjuda finansiering för forsknings- och utvecklingsprojekt, workshoppar och utbildningar.
”Rymdväders inverkan på infrastrukturen samt energi- och navigationssystemen syns särskilt i norr.” Tillsammans med de betydande förändringar som klimatförändringen medför står vi inför nya utmaningar, särskilt under energiomställningen”, säger Rene Heise, tidigare ledande expert på rymden och METOC vid Natos SHAPE-enhet.
”Det är verkligen fint att vårt samarbete med Natos vetenskapsprogram inleds.” Vår långvariga specialkompetens uppskattas internationellt. Även i fortsättningen vill vi samarbeta med Nato inom flera tvärvetenskapliga forskningsområden vid Uleåborgs universitet”, säger Taina Pihlajaniemi, prorektor med ansvar för forskning vid Uleåborgs universitet.
Övervakning av atmosfäriska skikt, luftflödesriktningar och rymdföremål från stund till sekund
De olika skikten i atmosfären skyddar jorden mot hot från rymden. Atmosfärens struktur är levande och förändras ständigt, och i det nya projektet försöker man förstå förändringarna noggrannare och anpassa sig eller skydda sig mot effekterna av dem.
Tjockleken och permeabiliteten på atmosfärens skikt varierar till exempel mellan dag- och nattessidan på jorden. De olika skikten i atmosfären påverkar hur väl t.ex. radiovågor och andra signaler passerar nedre, mellersta och övre skikten i atmosfären. Dessutom vill man i DECC-projektet med Sodankylä mätkompetens precisera hur strömmarna i den övre atmosfären rör sig. Den tredje samarbetsformen är övervakning av rymdföremål från Sodankylä. Som exempel kan nämnas att 40 000 kilo rymdstenar faller ner i marken varje dag.
Det nya projektet kommer att inriktas på markbaserade observationer med hjälp av ett gränsöverskridande instrumentnät vars mätningar inte är tillgängliga med andra observationstekniker, inklusive satelliter. Mätningskapaciteten utvidgas för att fylla en betydande lucka i observationsnätet.
Källa: Uleåborgs universitet
