”Om vi kan tänka på något är det också möjligt”

Luca Parmitano är italiensk astronaut vid Europeiska rymdorganisationen (ESA) som har tillbringat mer än ett år på en internationell rymdstation (International Space Station, ISS). Under sitt besök i Helsingfors förra veckan träffade Luca Parmitano en representant för SpaceFinland för att diskutera rymdfärdernas etik.
 

Många astronauter har rapporterat ”overview effect”, en kognitiv förändring orsakad av att se jorden från yttre rymden - vissa har till och med sagt att det skulle ha ändrat sin världssyn på en grundläggande nivå. Upplevde du också ett sådant intryck?

Luca Parmitano: Jag har verkligen upplevt ett sådant intryck — det är svårt att säga hur det känns. Att se jorden från rymden ger en unik känsla av sårbarhet. Från avståndet ser planeten själv ut som en levande organism: vinden, molnens rörelse och havsvågorna gör att det verkar som om jorden andas.
 

Har erfarenheten påverkat dina etiska uppfattningar?

Att bli medveten om jordens bräcklighet gav mig en stark ansvarskänsla. Jag vill inte bara säkerställa mänsklighetens framtid på jorden, utan vill också skydda andra arter vars existens hotas av vår nuvarande brist på visioner för en mer hållbar framtid. Det faktum att människor inte syns i yttre rymden gav mig ett unikt perspektiv på mänsklighetens plats på jorden.
 

Många astronauter förespråkar miljöhänsyn. Är det möjligt att försvara miljöaspekterna och samtidigt stödja rymdfärder?

Jag var själv ganska oroad över rymdfärders miljökonsekvenser tills jag konstaterade att den bränslemängd som användes för uppskjutningen till rymdstationen är jämförbar med den bränslemängd som lagrats på bensinstationen. Mot bakgrund av rymdfarkostens fördelar – inklusive förbättrad förmåga att begränsa klimatförändringarna – är detta en oändlig mängd. Kostnader för rymdfärder har dessutom ett mycket lågt koldioxidavtryck jämfört med andra industrier.
 

Vilka etiska problem finns det med rymdfärder?

Den största etiska oron gäller vår forskning inom ISS. Vissa experiment väcker välgrundade etiska betänkligheter: vi har utfört djurförsök och vissa djur måste avlivas. Astronauter ges alltid möjlighet att inte delta i dessa experiment. Jag har dock inte hört talas om någon som har valt att inte delta. Vi försöker titta på helhetsbilden och utvärdera experimenten mot bakgrund av de vetenskapliga framsteg som de möjliggör. Experimenten omfattar forskning om genetik, osteoporos, muskeldystrofi och cancer – personligen anser jag att framsteg på dessa områden rättfärdigar försöken. Vi är naturligtvis noga med att se till att djuren inte lider före, under eller efter försöken.
 

Vilka värderingar styr mänsklighetens strävanden i rymden?

I allmänhet vill jag inte tala i absoluta tal. Till och med etik är elastisk – det förändras med tid, ålder och samhälle. Det verkar dock säkert att säga att vetenskapen har ett absolut värde. Vår törst efter information skiljer oss från alla andra arter på jorden. Jag känner mig mycket stark på den vetenskap vi gör i rymden, eftersom den drivs av frågor om vem vi är och varifrån vi kommer. Kommer vi någonsin att hitta ett definitivt svar? Nej! Det skulle vara tråkigt. Men jag anser ändå att det fortfarande är mycket värdefullt att lägga till kunskap i vissa mycket grundläggande frågor.
 

Varför behöver vi rymden för att hitta dessa svar?

I rymdvetenskapen talar vi om en mycket unik typ av vetenskap: den kan inte reproduceras någonstans på jorden. På jorden kan vi förändra atmosfären, trycket, temperaturen – vi kan manipulera alla typer av förhållanden, men experimenten kommer alltid att ha en acceleration på 9,8 meter per sekund. När du tar vetenskapen till omloppsbanemiljön förändras den väsentlig: ISS befinner sig i en mikrogravitationsmiljö där effekterna av gravitationen är obetydliga. Att utföra experiment i rymden ger nya resultat och ger upphov till nya frågor. Det finns också vissa experiment som endast kan genomgöras i rymden.
 

Hur har den vetenskapliga forskningen i rymden redan förändrat vår förståelse av universum?

Hubble Space Telescope, ett samarbete mellan Europeiska rymdorganisationen och Nasa, har i grunden förändrat vår uppfattning om universum. Nu har vi också James Webb Space Telescope – det har redan gett oss några av de mest spektakulära och tankeväckande bilderna av universum. Ett annat exempel är AMS, Alpha Magnetic Spectrometer, som fångar upp och identifierar några av de äldsta och mest sällsynta partiklarna i universum. Resultaten har revolutionerat några av våra idéer om universum.
 

Bör mänskligheten sträva efter att bli en flerplanetarisk civilisation?

Först och främst vill jag betona att detta inte är syftet med dagens rymdorgan – vi letar inte efter en annan planet för mänskligheten att leva på. Vi har en planet, jorden, och det är allt vi har och allt vi kommer att ha under mycket lång tid. Men jordens resurser är ändliga. Men det finns gott om resurser i rymden. En dag hoppas jag att mänskligheten kommer att kunna utnyttja dessa resurser för att förbättra livet på jorden, till exempel genom att använda dem som energikällor. Just nu använder vi de värsta möjliga energikällorna – fossila bränslen är icke-förnybara och förorenar vår planet. Och om vi vid någon tidpunkt skulle ha teknologi för att omvandla andra planeter – varför inte? Jag tvivlar dock på att flerplanetarisk mänsklighet kommer att bli en verklig möjlighet under de kommande århundradena.
 

Vilken är din utopiska vision för mänsklighetens framtid i rymden?

Jag älskar begreppet utopi eftersom det befinner sig i gränssnittet mellan det möjliga och det omöjliga. Jag vet inte vilka scenarier som slutligen kommer att visa sig möjliga – jag skulle vilja tro att om vi kan tänka på något är det också möjligt. En annan fråga är om något är praktiskt. Som nämnts ovan är ett utopiskt scenario att vi skulle expandera bortom vår planet och börja kolonisera andra rymdmiljöer. För att bli en flerplanetarisk civilisation skulle vi ändra vår fysiologi på genetisk nivå – våra kroppar och sinnen är inte gjorda för rymdfärd, vi har utvecklats för livet på jorden. Men jag utesluter inte att vi en dag kan ändra vårt DNA för att göra oss bättre lämpade för rymdfärder.

 

© NASA: Astronaut Luca Parmitano har redan tillbringat mer än ett år i yttre rymden och har slutfört sex rymdpromenader under sin tid på den internationella rymdstationen. Parmitano deltog ESA:s rymdfärder ”Volare” och ”Beyond” och var den första italienska och tredje europé som tog på sig rollen som befälhavare för ISS.