Hoppa till innehåll

"Vi har en skyldighet att minimera skadeeffekterna av ohållbar rymdverksamhet"

Minna Palmroth är professor i beräknad rymdfysik vid Helsingfors universitet och ledare för toppenheten för hållbar rymdvetenskap och teknik. Toppenheten grundades år 2018 som svar på trängseln i närjordisk rymd på grund av den explosionsartade ökningen av satellitantal under de senaste åren. I en intervju öppnar rymdfysikern upp begreppet rymdbäring och funderar över det från perspektiven av intergenerationell och global rättvisa.

Under de senaste åren har hållbar användning av rymden blivit en central diskussionspunkt – vad innebär begreppet?
Minna Palmroth: Även om hållbar användning av rymden har funnits på dagordningen för internationella rymdforum i några år nu, är begreppet faktiskt fortfarande i definieringsfasen, och den vetenskapliga gemenskapen har ännu inte nått en granskad definition. Hållbarhet i rymden förstås ofta utifrån perspektivet av rymdskräp – lösningar baserade på denna snäva definition av planetens hållbarhet skulle visa sig alltför begränsade.

Hur bör rymdbäring definieras?
Vi behöver en systemisk syn på rymdbäring: vi behöver förstå både skapandet av rymdskräp, dess naturliga borttagningsmekanismer och också utveckla effektiva teknologier för att ta bort skräp. En central aspekt av detta är att förstå hur den fysiska rymdmiljön påverkar cirkulationen av skräp. Jag skriver för närvarande en artikel tillsammans med en kollega där vi bygger en omfattande definition av rymdbäring. Vår tolkning tar också hänsyn till rymdspridning, det vill säga vår förmåga att tåla extrema rymdförhållanden utan att samhället stannar upp.

Du leder toppenheten för rymdvetenskap och teknik. Enheten visionerar en "paradigmskifte inom hållbar rymdnutnyttjande". Hur förverkligar ni denna vision?
Först och främst strävar vi efter att öka förståelsen för rymdmiljöförhållanden och därigenom förlänga satelliternas livslängd, vilket minskar behovet av uppskjutningar. Å andra sidan utvecklar vi mekanismer för borttagning från bana som aktiveras när en satellits drifttid har avslutats. Denna dubbla strategi återspeglar den systemiska definitionen av rymdbäring: vi siktar på att påverka förhindrandet av skräp från att hamna i omloppsbana och samtidigt utveckla medel för att ta bort det. Tillsammans syftar dessa metoder till att betydligt öka orbital säkerhet.

Är rymdbäring också kopplat till jordens hållbara utveckling?
Att främja planetens hållbarhet är enligt min mening det mest övertygande skälet att investera i rymdverksamhet just nu. Jordens bärförmåga kräver införandet av både gröna och digitala övergångar, och deras framgång är starkt beroende av rymdaktiviteter. Till exempel är underhåll av digital infrastruktur också beroende av satelliter.

Vilka negativa effekter uppstår från ohållbar rymdverksamhet?
Negativa effekter från ohållbar rymdverksamhet inkluderar situationer som hindrar andra aktörer från att komma ut i rymden eller exponerar dem för rymdbaserade risker. De mest uppenbara konsekvenserna är trängsel i närjordisk rymd och rymdskräp. Dessa ökar kollisionsrisken för satelliter och utsätter jordytan allt mer för rymdbaserade faror: till exempel är det möjligt att större skräpbitar som kastas ut från trångt trafikerade omloppsbanor skulle kunna falla till jordens yta.

Hur fördelas dessa effekter globalt och över generationer?
De negativa konsekvenserna av ohållbar rymdverksamhet påverkar inte bara den operatör som bedriver verksamheten ohållbart – istället påverkar de hela vår planet och påverkar också kommande generationers möjligheter till rymdverksamhet. Trängsel i närjordisk rymd innebär en brist på omloppsbanor, vilket försvårar tillgången till rymden för alla rymdnationer.

Hur påverkar dessa negativa effekter kommande generationer?
Obegränsad skrotning kan göra närjordisk rymd helt oanvändbar, vilket skulle förhindra kommande generationer från att dra nytta av rymden. Sannolikheten för detta så kallade "Kessler-syndrom" är dock inte vetenskapligt fastställd.

Har dagens rymdaktörer en skyldighet att minimera dessa negativa effekter?
Jag anser att global och intergenerationell rättvisa förpliktigar dagens rymdaktörer att minimera de negativa effekterna av ohållbar rymdverksamhet. Konkret innebär detta bland annat att man måste ta väl hand om sina egna satelliter så att de inte utgör en fara för andra rymdaktörer.

Har dagens rymdaktörer också en skyldighet att maximera fördelarna med rymdverksamheten?
Det är svårare att definiera en motsvarande skyldighet att maximera fördelarna med rymdverksamheten, eftersom det finns många olika typer av fördelar med sådan verksamhet. Satellitverksamhet genererar bland annat ekonomiska, vetenskapliga och geopolitiska användningsvärden, och uppfattningen om fördelarna är starkt perspektivbunden. De negativa konsekvenserna av ohållbar verksamhet är däremot lättare att kvantifiera: i princip kan man beräkna en acceptabel mängd skräp inom vilken rymdverksamhet fortfarande kan bedrivas enligt principerna om global och intergenerationell rättvisa.

Vad anser du om hållbarheten i Finlands rymdverksamhet?
Finlands rymdlagstiftning är särskilt progressiv i den meningen att den effektivt tar hänsyn till hållbarhetsaspekter: tillståndsmyndigheterna måste granska de potentiella skadeverkningarna av avsedd rymdverksamhet – om sannolikheten för kollision överstiger en viss tröskelvärde, beviljas inget tillstånd. I internationell jämförelse placerar sig en sådan lagstiftning i en rimlig medelposition mellan extremt reglerad politik och "laissez faire"-principen, men främjar ändå ekonomisk rymdutnyttjande.

 

Ytterligare resurser om rymdhållbarhet:

SpaceFinland