Rymdhot – en global utmaning
En obehindrad användning av rymden är viktig för alla världens länder, så FN har en bred vilja att minska riskerna och hoten mot rymdmål. Diskussionen förs både mellan medlemsländerna och i expertgrupper. Å ena sidan vill man ha ett juridiskt bindande avtal som hindrar kapprustning i rymden och å andra sidan vill man ha normer, regler och principer för ansvarsfull verksamhet. Dessa strategier utesluter dock inte varandra.
Såsom konstateras i Finlands rymdstrategi har säkerhetsutmaningarna i anslutning till rymden ökat samtidigt som hot och upplevda hot äventyrar en hållbar användning av rymden. Också i vapenkontrollen har rymdens betydelse ökat, och dessutom har rymdsäkerheten allmänt godkänts som ett viktigt element med tanke på uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling och som gäller alla stater i världen. I internationella forum har det globala syd krävt mångsidiga åtgärder för att bemöta olika hot, eftersom kontinuiteten i rymdtjänsterna är ett livsvillkor för många av dess medlemmar.
När det gäller förtroendeskapande åtgärder uppnåddes enighet i FN i expertgruppens rapport 2013, men sedan dess har framstegen varit långsamma på grund av den ökade konkurrensen mellan stormakterna. Å ena sidan vill man ha ett juridiskt bindande avtal som hindrar kapprustning i rymden (Ryssland, Kina) och å andra sidan vill man komplettera detta med normer, regler och principer för ansvarsfull verksamhet (bl.a. EU, Storbritannien, USA). FN:s generalförsamling har antagit resolutioner om båda tillvägagångssätten, men de utesluter inte varandra.
Den begränsade mellanstatliga expertgruppen (Group of Governmental Experts, GGE), som hade till uppgift att utarbeta en förteckning över möjliga element i ett framtida rättsligt bindande avtal, slutförde sitt arbete i augusti i år. År 2025 inleder två öppna arbetsgrupper sitt arbete; den ena blockerar kapprustning i rymden och den andra överväger att utarbeta normer, regler och principer för ansvarsfull verksamhet. I år behandlas i FN:s generalförsamlings första utskott Egyptens och Brasiliens resolutionsförslag om sammanslagning av arbetsgrupper. Om man kommer fram till detta, har arbetsgruppen för avsikt att arbeta i fyra år, dvs. resultaten kan förväntas först 2028.
Befintliga förtroendeskapande åtgärder är bland annat Haaguppförandekoden (Hague Code of Conduct, HCoC), där de stater som anslutit sig till koden ger information om sina bärraketprogram och förhandsanmälningar om uppskjutningar i rymden samt portalen för rymdsäkerhet vid FN:s forskningsinstitut för nedrustning (the United Nations Institute for Disarmament Research, UNIDIR). HCoC har fungerat bra, men på grund av den ökade motsättningen är det svårt att utveckla verksamheten. Det har inte ens varit möjligt att publicera ett pressmeddelande om medlemmarnas årsmöte på flera år. Av de stora rymdmakterna är Kina utanför HCoC.
EU anser att ett strikt iakttagande av den gällande internationella rymdrätten, i synnerhet rymdkonventionen, utgör grunden för att bygga upp förtroende.
Förenta staterna meddelade 2022 ensidigt att man avstår från att testa missiler som används för att förstöra satelliter. Samma år understöddes resolutionen om förbud mot sådana tester av 155 stater i FN:s generalförsamling. I augusti 2023 anslöt EU sig till moratoriet som består nu av 37 stater. Ryssland och Kina har inte varit intresserade av att ansluta sig. Alla tre stormakterna och Indien har försökt förstöra sin egen satellit med en missil som avfyrats från jorden. Merparten av FN:s medlemsländer är oroade över rymdskrotet från dessa tester.
System som baserar sig på små satelliter som fungerar som flock, såsom Starlink, är dock omöjliga att förstöra med konventionella missiler. Våren 2024 påstod Förenta staterna att Ryssland förbereder uppskjutningen av en satellit som innehåller en kärnladdning. En kärnvapenexplosion i rymden skulle förstöra hundratals eller till och med tusentals satelliter på en gång. I ett amerikanskt sprängämnesprov 1962 förstördes eller skadades åtminstone sex av de 24 satelliter som vid den tiden var runt om jorden. Enligt experterna kan en kärnladdning som sprängts på en lämplig plats göra jordens låga omloppsbana obrukbar i ett år.
Satelliter som skadas eller förstörs och rymdskrot som genereras till följd av oansvarig användning av rymden ses i stor utsträckning som ett betydande hot. Oansvarig användning är till exempel att driva satelliter nära varandra i omloppsbanan, vilket leder till kollisionsrisk. Likaså blinkning av satelliter från jorden med laserstrålar och/eller riktade mikrovågsstrålar. Cyberhoten är också realistiska, satellitstyrningssystemet kan hackas och tilldelas skadliga kommandon. Som framgår av exemplen är det svårt att definiera vapen i rymdsammanhang.
Som ett svar på dessa upplevda hot betraktas ökad öppenhet om laster som sänds ut i rymden och om deras omloppsbanor. För närvarande råder det dock ingen enighet om behovet av förtroendeskapande åtgärder och alla stater är inte bundna av dem.
