Rymdaffärsverksamheten har växande betydelse i krigföring

Kommersiella rymdtjänster har också använts i krigföring i årtionden, men deras betydelse har ökat ytterligare under 2000-talet. En orsak till detta är den kraftiga ökningen av rymdaffärsverksamheten och utvecklingen av kapaciteterna, men en annan orsak är de väpnade styrkornas allmänna strävan efter att lägga ut stödfunktionerna på entreprenad. 

Utnyttjandet av kommersiella rymdtjänster ställer kapaciteter till de väpnade styrkornas förfogande, och statens egna resurser räcker inte självständigt till för att utveckla kapaciteterna. Å andra sidan ökar dessa också beroendeförhållandena utanför de väpnade styrkorna och kan utsätta civila företag inom branschen för användning av maktmedel.

Artikeln motsvarar inte Försvarsmaktens officiella ståndpunkt, utan mina egna synpunkter på betydelsen av kommersiella rymdtjänster i krigföring. För närvarande avlägger jag doktorsavhandling vid Försvarshögskolan om ämnet.

Utveckling av utläggningen av de väpnade styrkornas stödåtgärder

Inom krigsindustrin bygger företagen vanligen system för att användas av de väpnade styrkorna. Under de senaste årtiondena har företagen också börjat erbjuda mer tjänster i stället för system. Här använder företagen sina system och producerar tjänster för de väpnade styrkorna. Historiskt sett är detta dock inte ett helt nytt fenomen, utan det kan delvis kopplas till legosoldaternas och den kommersiella militära tjänstens långa historia.

En del av den verksamhet som behövs för modern krigföring från de väpnade styrkorna till företag inleddes i västvärlden efter andra världskriget. En orsak har ansetts vara den allmänna utvecklingen i fråga om utläggning av funktioner inom den offentliga förvaltningen på entreprenad, vilket också var en fortsättning på utläggningen av funktioner inom de väpnade styrkorna. När det gäller de väpnade styrkorna påverkades utvecklingen också av Sovjetunionens upplösning, vilket ledde till en minskning av finansieringen och personalen. Samtidigt ökade den tekniska utvecklingen och strävan efter tekniskt försprång de väpnade styrkornas kostnader. Krigstekniken är dyr och en del av prestationerna håller på att försvinna utom räckhåll för mindre stater.

Antalet och kompetensen hos den personal som behövs för att driva systemen är ett annat problem. Utläggning på entreprenad ansågs vara en lösning på dessa problem. De väpnade styrkorna började koncentrera sig på kärnfunktionerna inom krigföring och stödfunktionerna lades ut på entreprenad till företag. Utläggning på entreprenad leder dock till att hanteringen av dessa funktioner försämras. Nästan alla väpnade styrkor är redan beroende av de tjänster som företagen producerar. När tillgången till tjänster försämras, försämras också de väpnade styrkornas stridsförmåga. En ytterligare nackdel är att gränsen mellan civil och militär verksamhet blir oklar, vilket innebär att användningen av maktmedel också kan riktas mot civila företag som producerar tjänster för de väpnade styrkorna.

Avtal som hänför sig till rymdkrigföring och internationell rätt

En av principerna i FN:s rymdkonvention från 1967 är fredlig användning av rymden. Avtalet begränsar dock inte i betydande grad den militära verksamheten och det anses ofta vara i kraft endast under fredstid. Internationell humanitär rätt, det vill säga så kallade krigets rättsregler, begränsar all krigföring, det vill säga också rymdkrigföring. Till krigets rättsregler hör principerna om militär åtskillnad och proportionalitet. Principen om åtskillnad utgår från att användningen av militära maktmedel begränsas till militära mål. Tilläggsprotokollet till Genevekonventionen från 1949 definierar ett militärt objekt enligt följande: ”Den militära verksamheten ska noggrant begränsas till militära mål. Militära mål är sådana objekt vars art, läge, syfte eller användning utgör en viktig del av den militära verksamheten och som under rådande omständigheter medför en avgörande militär nytta om de förstörs, omhändertas eller oskadliggörs helt eller delvis.”

Enligt proportionalitetsprincipen ska all användning av maktmedel vara skälig i förhållande till dess syfte. Verksamheten ska ge klar militär nytta och konsekvenserna för utomstående får inte vara oskäliga. Ofta kan också ett civilt objekt bli ett militärt mål på basis av dess användningsändamål (se den tidigare definitionen av ett militärt mål). Användning av maktmedel mot kommersiella satelliter eller markstationer kan eventuellt anses vara berättigad, om de utnyttjas i militär verksamhet.

Detta innebär inte att alla krigsmetoder är acceptabla. Det kan anses vara förbjudet att förstöra satelliter med missiler, eftersom de skador som orsakas av rymdskrot till följd av att satelliter förstörs inte nödvändigtvis uppfyller kravet på proportionalitet. Den militära nyttan av att förstöra en enskild satellit är inte betydande, men mängden rymdskrot som uppkommer är stor. Rymdskrot kan urskillningslöst skada satelliter och störa all rymdverksamhet.

Enligt rymdfördraget har staterna internationellt ansvar för all nationell rymdverksamhet, även företagens rymdverksamhet. Rymdföretag säljer tjänster globalt och kunder kan vara parter i en väpnad konflikt, även om registerlandet står utanför konflikten. Här kan man se beröringspunkter med krigföringens utveckling på 1600–1800-talet, då en central orsak till nationalstaternas starkare kontroll över krigföringen var viljan att hindra staten från att glida in i kriget på grund av privata aktörer. 

Sedan början av 1800-talet ansågs statens neutralitet omfatta också reglering av enskilda medborgare och andra nationella aktörer. De krigförande staterna skulle åter respektera neutraliteten i en neutral stat. Enligt Haagkonventionen från 1907 kan företag i en neutral stat sälja tjänster till krigsparterna, men de ska vara lika tillgängliga för båda parterna. Till exempel den franska väpnade styrkornas rättsinstruktion för krigföring konstaterar att försäljningen av nationella rymdtjänster måste upphöra för att statens neutralitet ska kunna upprätthållas omedelbart när kriget börjar för dess parter.

Rymdaffärsverksamhetens militära betydelse

Nyttan och nackdelarna med kommersiella satellittjänster vid användningen av de väpnade styrkorna kan anses motsvara den tidigare beskrivna allmänna utlokaliseringsutvecklingen. På grund av de stora kostnaderna var rymdverksamheten länge närmast tillgänglig för stormakterna. På grund av den teknologiska miniaturisation, serieproduktionen och sänkta uppsändningspriser har rymdverksamheten blivit tillgänglig för alla. Detta har lett till att antalet satelliter för närvarande ökar kraftigt. En betydande del av ökningen beror på kommersiella satelliter; antalet militära satelliter har inte ökat märkbart. Å andra sidan stöder sig rymdaffärsverksamheten på många delområden starkt på statliga aktörer som kunder. Tillväxten och framgången i många företags affärsverksamhet baserar sig ännu uttryckligen på de väpnade styrkorna som kunder. Många kommersiella företags rymdprestationsförmåga överskrider redan många staters egna förmågor.

I krigföring stöder satelliterna andra verksamhetsmiljöer. Satelliterna används bl.a. för spaning och övervakning, datakommunikation och ledning samt positionering. Satelliterna effektiviserar systemens och truppernas rörlighet, noggrannhet, effektivitet eller snabbhet i andra verksamhetsmiljöer. Merparten av de moderna stridssystemen är anslutna till satelliter. En av de grundläggande principerna för krigföring är kapplöpningen för utveckling av kapaciteter och deras motsystem. Även användningen av rymden har blivit allt mer kontroversiell. Rymdkrigföring kan anses innebära en kamp om satellittjänsternas användbarhet. Det betyder inte nödvändigtvis att satelliter förstörs. Tjänsternas användbarhet kan också störas t.ex. genom förstörelse av markstationer, cyberpåverkan eller genom att störa mottagningen av data som satellitsänts under en elektronisk krigföring.

Kommersiella rymdtjänster gör det möjligt för de väpnade styrkorna att använda förmågor som de inte självständigt har resurser för. Nackdelarna är å sin sida den försvagade kontrollen över de väpnade styrkorna när det gäller användningen av kapaciteter, det ökade beroendet av utomstående tjänsteleverantörer och det eventuella hotet om att användningen av maktmedel riktas mot civila företag. Kommersiella rymdtjänster kan i värsta fall också användas av vardera parten i en väpnad konflikt.

Alla rymdverksamheter är tills vidare inte tillgängliga som köpta tjänster. En del av funktionerna är alltså fortfarande beroende av den kapacitet som staterna har i sin besittning. Det är dock viktigt att identifiera de delområden inom rymdverksamheten där kommersiella tjänster medför ett betydande kapacitetstillägg. De väpnade styrkorna kan inte låta bli att utnyttja de kommersiella förmågorna trots de beroendeförhållanden som de medför, men tjänsternas användbarhet ska kunna säkerställas under alla förhållanden. Metoder för detta är till exempel att anlita flera tjänsteleverantörer och säkerställa tillräcklig självförsörjning också utan företagens tjänster. Man kan inte helt och hållet förlita sig på ett enskilt företag i fråga om någon verksamhet. Mångfalden i de tjänster och företag som används ökar samtidigt motståndskraften mot militär påverkan.

Utnyttjandet av satelliter, inklusive kommersiella satellittjänster, har varit en del av krigföringen ända sedan Vietnamkriget och Gulfkriget. Nu har utnyttjandet av kommersiella satelliter i Ukraina varit betydligt mer omfattande. Ukraina har förlitat sig starkt på kommersiella rymdsystem när Ryssland främst har utnyttjat sina egna statliga förmågor. De västliga kommersiella tjänster som Ukraina använder är mer utvecklade än Rysslands förmågor, men å andra sidan har det i en del av dem förekommit avbrott på grund av politiska och ekonomiska meningsskiljaktigheter. Krigföringen har dessutom riktat sig också mot systemen hos rymdföretag från stater utanför kriget samt orsakat olika störningar i de rymdtjänster som det civila samhället använder, till exempel genom GNSS-störning.

I Ukraina är västländerna inte neutrala, eftersom försäljningen av västliga tjänster till Ryssland har förhindrats genom olika sanktioner. Rysslands invasion av Ukraina strider dock mot internationell rätt och enligt FN-stadgan kan andra stater stödja den stat som blivit utsatt för invasionen. Förlusten av opartiskhet genom materialstöd eller kommersiella tjänster endast till den andra parten gör dock ännu inte västerländerna krigsparter. Detta förutsätter enligt de allmänna tolkningarna också att de väpnade styrkorna direkt deltar i krigföring.

Västerländska rymdföretag deltar dock aktivt i krigföring i Ukraina genom de tjänster de säljer. Detta är bra, eftersom Ukraina behöver allt stöd vi kan ge. Ur staternas synvinkel är användningen av militära maktmedel mot dessa företags system inte helt problemfri. Rätten till självförsvar enligt FN-stadgan ger registerstaterna rätt att försvara de nationella rymdsystemen, även om företagen av företagsekonomiska skäl har placerat sina system som militära mål. Det finns dock ingen skyldighet för staterna att göra detta. Staterna måste välja att agera om ett nationellt företag utsätts för ett angrepp.

Finlands rymdindustri och krigföring

Finland hör till de tjugo största rymdstaterna när det gäller antalet satelliter. Å andra sidan är detta bara ett delområde inom rymdverksamheten och till denna del en bristfällig mätare för granskning av den totala förmågan. Finland har till exempel ingen egen uppsändningsförmåga och markstationsverksamheten är relativt liten. Dessutom tillhör cirka 75 procent av de 26 satelliter som befinner sig i omloppsbana ett enskilt företag, Iceye. Ett stort företag förvränger alltså också helhetsbilden. Trots allt är Finland en betydande rymdstat i förhållande till landets folkmängd.

Med tanke på Finlands försvarsförmåga är detta bra. Försvarsförvaltningens materielpolitiska strategi betonar den militära försörjningsberedskapens betydelse. Produktion, teknik och kompetens som är kritisk med tanke på det militära försvaret ska vara tillgängliga under alla förhållanden. Den nationella rymdindustrin stöder detta för sin del. Även om materialpolitiken i högre grad betonar anskaffning av system än tjänster, ligger också ur tjänsternas synvinkel en stark nationell rymdindustri i försvarssystemets intresse. Å andra sidan har antalet företag och antalet tjänster som de tillhandahåller begränsats trots Finlands relativt starka rymdindustri. Helhetslösningen kan inte bli tillräckligt mångsidig och störningsbeständig enbart genom att stödja sig på nationella företag.

I Finland offentliggjordes rymdförsvaret 2021 i försvarsredogörelsen. Det ansågs att det skyddar försvarets funktioner och det övriga samhället mot hot från rymden samt tryggar funktionen hos rymdsystem och rymdtjänster som är kritiska med tanke på samhället under alla förhållanden. Rymdförsvaret omfattar alltså åtminstone skydd av de rymdsystem som de väpnade styrkor utnyttjar. Om tjänster däremot säljs till en annan stats väpnade styrkor, är saken inte lika klar längre. Ska rymdförsvaret också allmänt skydda Finlands ekonomiska intressen i rymden? Tänk om Försvarsmakten använder samma kommersiella satellittjänster som är föremål för militära maktmedel på grund av en annan kund – borde Försvarsmakten i detta fall delta i skyddet av kommersiell verksamhet för sitt eget intresse?

Även i Förenta staterna lämnar frågan rum för tolkning. Förenta staternas försvarsmyndighets strategi för kommersiell rymdverksamhet (Commercial Space Integration Strategy) konstaterar att väpnade styrkor kan användas för att försvara kommersiella system. Den preciserar inte närmare under vilka omständigheter detta skall ske och var det inte skall ske. Oklarheten kan också vara avsiktlig, eftersom den också skapar osäkerhetsfaktorer för potentiella motståndare. På en allmän nivå kan staterna anses ha fyra verksamhetsutbyten, om användningen av militära maktmedel riktas mot nationella rymdföretag:

1. Genom regleringen förhindras försäljning av rymdtjänster i sin helhet till utländska väpnade styrkor och förhindras möjligheten att använda maktmedel.
2. Företagen får agera på egen risk och det konstateras att staten inte stöder om företaget utsätts för användning av maktmedel.
3. Företaget stöds informellt, till exempel i cyberförsvarets funktioner, men man låter allmänheten förstå att företaget agerar på egen risk.
4. Det konstateras offentligt att användningen av maktmedel mot ett företag också är angrepp mot staten och att man kommer att reagera på dem.

De väpnade styrkorna i olika stater är stora kunder, så det första alternativet kan medföra betydande olägenheter för företagens affärsverksamhet. Det sista alternativet förutsätter att staten också i verkligheten är beredd på detta. I praktiken verkar största delen av staterna ha valt det andra eller tredje alternativet. Utifrån offentliga uppgifter är det svårare att närmare bedöma hur olika stater förhåller sig till dessa alternativ.

Visionen i Finlands nuvarande rymdstrategi är att Finland år 2025 ska vara världens mest attraktiva och smidiga miljö för rymdaffärsverksamhet. På detta sätt kan man se kopplingar till det nationella rymdförsvaret. Överreglering av försäljningen av företagstjänster till andra väpnade styrkor minskar säkert attraktionskraften. Försvaret av de nationella rymdsystemen under alla omständigheter är inte nödvändigtvis ett realistiskt alternativ. Även Finland torde alltså ställa sig bakom de två mellersta alternativen. 

Finlands rymdstrategi håller nu på att uppdateras. Förhoppningsvis kommer den kommande strategin att stärka kopplingen mellan de nationella målen, den nationella rymdindustrin och rymdförsvaret. En mer omfattande behandling av ämnet kan vara möjlig till exempel i den separata rymdstrategi för säkerhet och försvar som Antti Korpi efterlyste i sin tidigare artikel. De nationella bestämmelserna och målen har ett direkt samband med företagens verksamhetsmöjligheter och utveckling.