Rymdekonomi: En strategisk möjlighet som öppnas endast genom helhetsförståelse
Utvecklingen av rymdekonomin kräver tydlig strategisk styrning, där finansiering, kompetensutveckling och administrativa strukturer stöder företagens tillväxt och internationella konkurrenskraft. Den nyt filosofie doktorn (rymdekonomi) Mikko Punnala granskar i sin kolumn förutsättningarna för utvecklingen av det finländska rymdekosystemet utifrån en helhetssyn som formats av hans forskning och yrkeserfarenhet.
De uppgifter och riktlinjer som presenteras i kolumnen är författarens egna perspektiv, baserade på hans doktorsavhandling och den därtill hörande forskningen. Syftet med publikationen är att lyfta fram färsk forskningsrön och föra fram rymdekonomins möjligheter och utmaningar i den allmänna debatten.
Mikko Punnala Mikko Punnala avlade filosofie doktorsexamen i november 2025. Hans avhandling analyserar den nya rymdekonomins institutionella, ekonomiska och geopolitisk strukturer samt små och medelstora företags internationalisering som en del av den snabbt utvecklande rymdekonomin. Avhandlingen finns i sin helhet i Vasa universitets publikationsserie. En trettioårig karriär inom flygvapnet och studier i strategi och säkerhetspolitik i Finland, Europa och USA har stärkt hans synsätt att betrakta rymdsystem som en helhet, där operativa, institutionella och geopolitisk faktorer avgör förutsättningarna för att utnyttja tekniken. Punnalas forskning visar att rymden har blivit en integrerad del av samhällets digitala infrastruktur, där tekniska, ekonomiska och säkerhetspolitiska dimensioner bildar ett sammanlänkat ekosystem. Den centrala slutsatsen i studien är att utvecklingen av rymdekonomin kräver tydlig strategisk styrning, där finansiering, kompetensutveckling och administrativa strukturer stöder företagens tillväxt och internationella konkurrenskraft. |
Ibland uppstår forskningsämnen ur strategiska överväganden, ibland ur långvariga intressen och genuin nyfikenhet. Min egen avhandling tillhör den senare kategorin. Rymden intresserade mig ursprungligen av ren nyfikenhet och teknisk fascination, men med tiden fördjupades intresset och förenades med stark yrkeserfarenhet. Uppgifter inom Försvarsmakten sedan 1995, kopplade till övervakning av rymdverksamhet och teknisk utveckling, skapade en solid grund för förståelsen av området. En licentiatavhandling om satellitbildstolkning, som jag skrev under generalstabskursen år 2000, fördjupade min kompetens ytterligare och stärkte min uppfattning om vilka möjligheter rymdens utnyttjande kan erbjuda i framtiden.
Senare studier i strategi och säkerhetspolitik i Finland, Europa och USA samt arbete inom flygvapnet i en tekniskt avancerad miljö breddade mitt perspektiv. Genom dessa erfarenheter blev det klart för mig att rymden inte bara är ett vetenskapligt eller militärt område, utan en helhet där ekonomiska, tekniska och geopolitisk dimensioner är tätt sammanflätade. När detta kombinerades med den forskningsplattform som Vasa universitet erbjöd och möjligheten att granska rymden genom en gemensam ram av ekonomi, teknik och geopolitik, började forskningsinriktningen ta form. Vasa universitets forskningsplattform Digital Economy och stödet från professor Heidi Kuusniemi möjliggjorde en granskning av rymdekonomin som en bred samhällelig och institutionell helhet, snarare än enbart ett tekniskt fenomen.
Avhandlingen uppstod dock inte i ett vakuum. Under dess tillkomst pågick en uppdatering av Finlands rymdstrategi, regeringsprogrammet inkluderade utnyttjandet av rymden, den säkerhetspolitiska redogörelsen erkände rymdens betydelse som en del av den nationella säkerheten, och Business Finland samt TESI riktade investeringar till rymdindustriföretag. Vid sidan av allt detta blev det tydligt att även om det politiska och ekonomiska intresset för rymden växte, saknades fortfarande ett övergripande strategiskt mål inom forskning och utbildning. Avhandlingen utarbetar en systematisk analys av hur övergången till den nya rymdekonomin sker, vilken kompetens den kräver och vilka institutionella och ekonomiska mekanismer som behövs för att Finland och andra länder ska kunna utnyttja rymdens möjligheter fullt ut.
Rymdekonomins tjänster som en strukturell, men ofta osynlig, grund för samhället
En av de centrala slutsatserna i min avhandling var att rymdekonomin inte är en separat del av ekonomin, utan en snabbt växande och samhällskritisk komponent i helheten som omfattar digitalisering, teknik, säkerhet och geopolitik. Satellitnavigering, fjärranalys och satellitbaserade telekommunikationer bildar ett nätverk som kopplar samman finanssektorn, logistik, försvar, gränsövervakning, energi, sjöfart, jord- och skogsbruk, miljöövervakning och många andra samhällssektorer. Rymdtjänster är en väsentlig del av samhällets funktioner och skapar ett osynligt men nödvändigt bakgrundsekosystem som redan nu är en del av vår vardag och nationella försörjningsberedskap.
I Finland finns det fortfarande många företag som använder tjänster som produceras i rymdmiljön men som inte inser att de är en del av nätverket för utnyttjande av rymdinformation. Detta är ett betydande problem: när en aktör inte uppfattar sig som en del av rymdekosystemet kan den inte dra nytta av tillgängliga tjänster, möjligheter, finansieringskanaler, partnerskap eller nationella och internationella program. En slutsats vid sidan av min avhandling var att företagen ofta underskattar beroendet av sin verksamhet och möjligheterna till tjänster inom den rymdbaserade ekonomin. Samtidigt förbiser de den betydande tillväxtpotential som uppstår när den information som rymdekonomin producerar systematiskt utnyttjas som en del av affärsutvecklingen.
Den geopolitiska och tekniska omvälvningen under de senaste åren har gjort utvecklingen ännu synligare. Konkurrensen mellan stormakter och de sjunkande kostnaderna för rymdteknik har skapat en exceptionell möjlighet för finländska små och medelstora företag att delta och lyckas i det internationella rymdekonomiska ekosystemet. Samtidigt har den tekniska utvecklingen sänkt tröskeln för nya aktörer. Ett exempel på detta är mindre satelliter och mer kostnadseffektiva uppskjutningar. Smidiga startup-företag har blivit en central del av den globala rymdekonomin, och även mindre länder som Finland har nu möjlighet att stärka sin tekniska autonomi och resiliens genom att utnyttja den potential som rymden möjliggör.
Investeringar och finansmarknader stöder denna förändring. Investerare som tidigare undvek försvarssektorn riktar nu kapital mot dubbelanvändningstekniker som tjänar både civila och säkerhetsrelaterade behov. Rymdekonomiska företag får sin del av denna utveckling eftersom de möjliggör kostnadseffektiv global täckning och skapar grunden för system som uppfyller framtida tekniska ekosystemkrav. Denna utveckling syns också i Finland. Tekniker relaterade till satellitbildning, positionering och kommunikation samt utnyttjande av observationsdata lockar allt fler investerare och offentliga aktörer. Dessa lösningar stöder samtidigt ekonomisk tillväxt och samhällskritiska funktioner samt möjliggör utvecklingen av framtida tekniska ekosystem.
Rymden har fått en ny roll i kärnan av den digitala infrastrukturen. Den är inte längre bara en scen för vetenskap och teknik, utan en strategisk resurs som är direkt kopplad till Europas tekniska konkurrenskraft, försörjningsberedskap och strategiska autonomi. Finland har en stark position tack vare sin höga tekniska kompetens, stabila ekonomiska grund, tydliga säkerhetspolitiska riktning och samhälleliga stabilitet. Detta gör det möjligt för oss att utnyttja rymdekonomin som ett verktyg för både ekonomisk tillväxt och förstärkning av den nationella säkerheten.
Det är dock nödvändigt att betrakta rymddimensionen heltäckande. Den är inte bara en teknisk, geopolitisk eller säkerhetspolitisk fråga. Rymdens betydelse blir tydlig först när den ses samtidigt ur ekonomiska, tekniska och geopolitiska perspektiv. Att kombinera dessa tre element är en förutsättning för att Finland fullt ut ska kunna utnyttja de ekonomiska, vetenskapliga och strategiska möjligheter som rymden erbjuder. I Finland har nästan alla branscher möjlighet att dra nytta av rymdens kapabiliteter som en del av affärsutvecklingen. Detta kräver dock att rymdrelaterade aktiviteter betraktas som en helhet bestående av ekonomi, rymdteknik och geopolitik. Det är viktigt att förstå både möjligheterna och riskerna samt begränsningarna i verksamhetsmiljön – både inom företagssektorn och inom kommunal och statlig förvaltning.
Rymdekonomin har flyttat från marginalen till samhällets grund. Den är en ny infrastruktur som upprätthåller det digitala samhället, möjliggör informationsflödet och säkrar kritiska funktioner samtidigt som den öppnar ett fönster för att utnyttja de möjligheter som nya tekniker medför. Att förstå och utnyttja den totala potentialen är nästa avgörande steg som kommer att avgöra hur betydande Finland kan bli som en internationell aktör när det gäller att utnyttja rymdtidens ekonomi och möjligheter.
Bitarna från Finlands rymdsektor måste samlas
Under de senaste åren har Finland tagit betydande steg mot en hållbar och växande rymdekonomi. Finansieringslösningar, utbildningsgrund och forskningskompetens finns på plats, men de ligger fortfarande under olika förvaltningsområden utan en tydlig helhetsstruktur. Företag, forskningsinstitut och myndigheter verkar starkt inom sina egna områden. Trots flera strategier och mål som stöder varandra förblir skapandet av ett gemensamt, aktivt rymdekosystem ofullständigt. Rymdekonomins centrala delar – såsom finansiering, utbildning, forskning, förvaltning och näringsliv samt försvar, total säkerhet och försörjningsberedskap – utvecklas fortfarande alltför isolerat. Avsaknaden av en gemensam strategisk ram hindrar helheten från att bli en ändamålsenlig och konsekvent struktur.
Rymdverksamheten i Finland har gått från att vara ett marginellt fenomen till att bli en betydande del av nationalekonomin. Värdekedjor från rymdteknik till satellittjänster och från dataanvändning till internationellt samarbete bildar en helhet vars exakta storlek är svår att mäta, men tillväxten i Finland är tydlig. Ett mångsidigt företagsnätverk, forsknings- och utvecklingsmiljöer samt internationella marknader förenas på ett sätt som gör sektorn inte bara teknisk utan också strategisk. Även om absoluta siffror varierar är utvecklingstrenden enhetlig: företagen har export, och nya tillväxtområden öppnas särskilt genom data och tjänster från satelliter. Den nationella rymdstrategins vision är att Finland i framtiden ska kunna erbjuda en globalt konkurrenskraftig verksamhetsmiljö för rymdsektorn. Projektet SPACECONOMY, lett av professor Kuusniemi och finansierat av Finlands Akademi, stöder denna utveckling genom att tillhandahålla forskningsbaserad information om rymdekonomins struktur, status och framtida möjligheter, vilket stärker beslutsunderlaget och hjälper till att rikta nationella satsningar effektivt.
Av denna anledning är det motiverat att tala om rymdekonomin som en betydande sektor för Finlands ekonomiska utveckling – inte bara som en teknikplattform, utan som en växande, internationellt orienterad helhet. Nationella strategier och forskningsprogram bekräftar att det inte bara handlar om teknik utan om att skapa hållbar tillväxt, digital förändring och samhälleliga fördelar. För att tillväxten ska fortsätta måste finska företag få starkare tillgång till internationella marknader. Finsk satellitkompetens är globalt erkänd, satellitdata används inom alla samhällssektorer, rymdtekniker behövs för säkerhets- och försvarstillämpningar och nya kommunikationslösningar öppnar globala marknader. Företag och samhälle måste identifiera dessa marknadsmöjligheter och stödja företagen i att utnyttja dem.
Finland har obestridliga förutsättningar att lyckas inom rymdekonomin, men för att utnyttja dem fullt ut krävs att separata åtgärder kopplas samman till en konsekvent helhet. Nästa viktiga steg är att samordna finansiering, kompetens och administrativa strukturer mot samma mål. På så sätt kan Finland bygga en permanent och trovärdig position som internationell aktör inom rymdsektorn och säkerställa att nyttan från rymden realiseras så brett som möjligt.
Samordning av finansiering och partnerskap
Finlands finansieringssystem erbjuder redan mångsidiga möjligheter för aktörer inom rymdsektorn. Business Finlands rymdprogram, företagsinkubatorn ESA BIC Finland, finansieringskanaler från EU:s rymdprogram (såsom Galileo, Copernicus och EGNOS) samt nationella innovationsstöd utgör en bred verktygslåda som kan täcka ett företags utvecklingsväg från tidiga stadier till kommersialisering. Problemet är alltså inte brist på finansiering, utan dess fragmentering och avsaknaden av nationella samhälleliga ankarkunder. Ofta når information om olika finansieringsinstrument inte alla aktörer, och många företag som utnyttjar rymdteknik uppfattar sig inte ens att de är en del av ekosystemet inom rymdekonomin eller att de inte kan utnyttja särskilda finansieringskällor och möjligheter.
Den globala och särskilt europeiska utvecklingen har lett till att egna nationella rymdbyråer har inrättats för att utveckla rymdrelaterade helheter. En tydlig forskningsbaserad slutsats är att Finland behöver mer centraliserad styrning för att utveckla rymdsektorn och utnyttja dess potential. En ”one-stop shop” för finansiering och rådgivning som är specialiserad på rymden skulle möjliggöra en struktur som sammanför utspridda finansieringskanaler, internationella möjligheter och inhemska och utländska partnerskap.
Modellen kan hämtas från Business Finlands program Defence and Resilience, där säkerhetsrelaterade åtgärder samlades under en enhetlig strategisk ram och där företag erbjöds en tydlig väg till stöd och expertis. En motsvarande princip skulle också tjäna tillväxten av rymdsektorns ekosystem. På detta sätt kan företag och forskningsorganisationer systematiskt styras mot Europeiska rymdorganisationen, EU-program, nationella och internationella instrument samt stärka förståelsen för de affärsmöjligheter som rymden erbjuder, så att finansieringsinstrumenten på ett enhetligt sätt stöder målen för Finlands rymdpolitik.
Business Finlands program New Space Economy har redan visat hur effektiv en sådan samordnad strategi kan vara. Programmet var tydligt före sin tid och gav utmärkta resultat genom att stärka kompetensen, stödja skapandet av nya företag och skapa internationella kontakter som snabbt höjde Finlands position i den snabbt föränderliga rymdekonomin. Programmets avslutning stoppade inte den utvecklingsväg som hade skapats, men dess fulla potential skulle ha krävt en mer långsiktig fortsättning, vilket inte har kunnat genomföras. De uppnådda resultaten hann inte förankras i permanenta strukturer, och de initiativ som uppstod fick inte det fortsatta stöd som hade behövts för deras expansion. Enligt forskning är uppfattningen att programmet borde ha utvidgats särskilt för att täcka finansieringsunderskottet för företag i tidiga skeden och möjliggöra företagens skalning under inhemskt ägande, så att den potential som programmet öppnade kunde utnyttjas fullt ut.
En centraliserad modell för rymdfinansiering skulle också stödja statens fastställda investeringspolitik. Business Finland och det statliga investeringsbolaget TESI har redan investerat i flera finska företag som använder rymdteknik. Offentligt kapital finns alltså tillgängligt för att utveckla sektorn, förutsatt att företagen vet hur man utnyttjar dessa finansieringsmekanismer. När finansiering samordnas enligt strategiskt fastställda mål kan den riktas mer effektivt till tillväxtorienterade företag och krävande högtekniska projekt som för Finland mot den internationella toppen inom rymdekonomin.
Erfarenheterna från de senaste åren visar att samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn spelar en nyckelroll när det gäller att skala rymdinnovationer. Partnerskapet mellan Europeiska rymdorganisationen och Business Finland i företagsinkubatorprogrammet ESA BIC Finland har varit ett bra exempel på detta. Genom samarbetet har flera framgångsrika rymdstartups uppstått, med stöd av en kombination av finansiering och mentorskap från ESA och Business Finland. En betydande helhet för företagens framgång har varit bildandet av nationella och internationella nätverk som stöder företagens internationaliseringsinsatser. Fortsättningen av ESA BIC Finland till år 2030 och starten av ESA Phi-Lab skapar den stabilitet och långsiktighet som behövs, vilket uppmuntrar till planering av ännu större investeringar och utvecklingsprojekt.
Befintliga resurser måste också utnyttjas bättre. Satellitdata från ESA:s Copernicus-program är redan fritt tillgänglig för finska företag och forskningsinstitut, men den används fortfarande i begränsad omfattning. Mer vägledning och utbildning behövs för att kommersiellt utnyttja data. På samma sätt måste de möjligheter som EU:s rymdprogram erbjuder utnyttjas fullt ut. Programmen Galileo, EGNOS och Copernicus erbjuder inte bara finansiering utan också vägar till europeiska upphandlingskedjor och gemensamma projekt. Finland måste säkerställa att företag systematiskt deltar i EU:s rymdprograms anbudsförfaranden och utvecklingsprojekt. På så sätt är vi inte bara teknikutvecklare, utan också kommersialiserare av produkter och tjänster samt exportörer.
En annan central utvecklingsriktning är att stärka partnerskap mellan offentlig och privat sektor. Skalning av innovationer baserade på rymdteknik kräver ofta att den offentliga sektorn deltar som finansiär, första kund eller möjliggörare av verksamhetsmiljön. Statsförvaltningen skulle ha en motiverad roll vid testning och pilotering av inhemska rymdtjänster. Genom att agera som referenskund kan den erbjuda företag en språngbräda till internationella marknader. Inom försvars- och säkerhetssektorn växer betydelsen av rymdteknik snabbt, och samarbetsmodeller mellan offentlig och privat sektor erbjuder en väg för att starta gemensamma utvecklingsprojekt. Företag och myndigheter kan tillsammans bygga upp störningståliga satellitpositioneringstjänster som är kritiska med tanke på försörjningsberedskapen och säkerheten och vars behov samtidigt är operativt och strategiskt. Även kommuner och städer har konkreta behov av markanvändningsövervakning och granskning av klimatförändringens effekter. Projekt kan styras till inhemska aktörer genom upphandlingar och pilotprojekt, vilket skapar efterfrågan som stöder bredare användning av rymdbaserade lösningar.
Den offentliga sektorn kan också fungera som riskdelare när ny teknik innebär osäkerheter. Staten kan erbjuda bidrag, garantier eller samfinansiering för de första rymdprojekten, så att lovande lösningar får luft under vingarna. Slutresultatet är ömsesidig nytta, där den offentliga sektorn får bättre tjänster och stärker sin strategiska beredskap, medan företagen får fler resurser och inhemska referenser för att växa globalt.
Utbildning och forskning: Grunden för rymdkompetens
Utbildning och forskning utgör den mest hållbara grunden för Finlands rymdsektor. Utan en systematiskt uppbyggd kompetensbas kan ingen teknisk eller ekonomisk utveckling förbli stabil. Under mitt doktorsavhandling blev det tydligt att tillväxten inom rymdföretag och marknader har varit betydligt snabbare än utvecklingen av akademisk utbildning och forskning. Företagen har lyckats ta vara på nya affärsmöjligheter och hittat sin plats i internationella värdekedjor, men utbildningssystemet har ännu inte skapat en tydlig och konsekvent väg som systematiskt producerar rymdkompetens på alla utbildningsnivåer. Denna obalans är kritisk för Finland: utan en kompetensbas som bygger på utbildning och forskning kommer rymdsektorns tillväxt oundvikligen att bli begränsad. Den utsätts för kompetensbrist, fragmenterade projekt och beroende av utländsk expertis.
Finland har en exceptionellt stark grund för att utveckla rymdkompetens, med kunskap som samlas från flera kompletterande forsknings- och utbildningsmiljöer. Aalto-universitetets student¬satelliter har visat att inhemsk teknikutveckling kan producera satelliter enligt internationella standarder, och den kommersiella satellitbildningen har i och med ICEYE blivit ett globalt erkänt delområde. Meteorologiska institutets och Helsingfors universitets långsiktiga arbete inom rymdfysik och rymdväderforskning utgör en stark vetenskaplig bas, som kompletteras av Vasa universitets analyser av ekonomi, institutioner och geopolitiska ramar.
Denna helhet förstärks ytterligare genom teknikinriktad forskning vid universiteten i Tammerfors och Uleåborg. I Tammerfors utvecklas satellit- och positioneringsteknik som omfattar säkra GNSS-system, identifiering av störningar och vilseledning, mottagarteknik, inbyggda system samt avancerade signalbehandlingsmetoder. Forskningen utgör en sammanhängande teknisk kedja från mottagning av satellitsignaler till deras användning i kritiska tillämpningar, såsom autonom transport, drönarsystem och övervakning av infrastruktur. Uleåborgs satsningar på trådlös kommunikation och framtida 6G-system stöder denna helhet, eftersom satellitpositionering, dataöverföring och nätverkssynkronisering alltmer bygger på integrationen av satellit- och markbaserade system. VTT och andra forskningsinstitut kompletterar kedjan genom att utveckla rymdkomponenter, material och systemarkitekturer. Finland har således kompetens i hela värdekedjan för rymdteknik – från grundforskning till tillämpad teknik och datadrivna kommersiella tjänster.
Den centrala utmaningen handlar inte om kompetensnivån utan om dess fragmentering. Även om enskilda aktörer producerar forskning av hög kvalitet och utbildar experter, utgör helheten ännu ingen enhetlig nationell strategi. För rymdekonomins framtid är det avgörande om Finland kan förena dessa separata kompetensområden till en konsekvent utvecklingsväg som kan ligga till grund för ett långsiktigt och konkurrenskraftigt rymdekosystem.
För att förbättra situationen behöver Finland en nationell utbildnings- och forskningsstrategi för rymdsektorn. Den bör samla olika utbildningsnivåer, vetenskapsområden och regionala kompetenskluster. Målet skulle vara att säkerställa att rymdrelaterad undervisning och utbildning finns tillgänglig på alla nivåer – från yrkesutbildning på andra stadiet till universitets forskarutbildning. I praktiken innebär detta att rymdämnen införs i kursinnehåll, karriärvägar och forskningsprogram genom hela utbildningssystemet. En sådan strategi skulle skapa en kontinuerlig utbildningsväg där utbildning på andra stadiet ger teknisk grund och operativa färdigheter, exempelvis för satellittestning, utrustningshantering eller underhåll av markstationer, medan högskolor levererar djupare expertis som behövs för forskning och innovation. Universiteten skulle kunna erbjuda biämneshelheter inom rymdteknik och starta nya rymdrelaterade masterprogram, såsom en MBA-examen inom rymdbusiness eller ett dataanalysprogram med fokus på satellitdata. På karriärens toppnivå kunde det till och med finnas ett nationellt doktorandprogram inom rymdområdet som lockar begåvade forskare att specialisera sig.
Tvärvetenskaplighet är här avgörande. Rymdsektorn behöver inte bara ingenjörer och naturforskare, utan också jurister, ekonomer, experter på säkerhetspolitik, cybersäkerhetsspecialister, miljöforskare och affärsutvecklare. Att integrera dessa områden i rymdutbildningen skulle göra Finland till en föregångare inom utvecklingen av tvärvetenskaplig rymdkompetens. Finland är känt för högkvalitativ utbildning, men detta rykte har ännu inte riktats mot rymdsektorn. Genom att profilera sig som en utvecklare av rymdkompetens kan Finland locka internationella studenter, forskare och till och med företag. När utländska experters utbildnings- och karriärvägar fortsätter i Finland efter examen, stärker det både vår kompetensbas och vår internationella synlighet.
Samtidigt kan vi framstå som ett ”litet men smidigt” land som sömlöst kombinerar forskning, utbildning och företagande. Världskända rymdkluster, såsom Toulouse-regionen i Frankrike, Bangalores teknikcentrum i Indien och Silicon Valley i USA, har uppstått just genom nära samarbete mellan universitet, forskningsinstitut och företag. En liknande modell kan utvecklas i Finland i centra som Tammerfors, Esbo, Vasa och Uleåborg, där forskning och industri redan möts.
Att stärka satsningar på utbildning och forskning kräver också strukturella reformer. En idé är ett nationellt ”Space Campus”-nätverk som skulle förena universitetens och forskningsinstitutens specialkompetens och erbjuda utbildning, forskningssamarbete och innovationsverksamhet under ett och samma tak. Detta nätverk kunde arbeta nära med regionala utvecklingsbolag och företag och bilda ryggraden i ett finländskt rymdkluster där vetenskap, utbildning och näringsliv möts. Moderna lärmiljöer och experimentella lärmodeller skulle stödja rymdutbildningen. Till exempel kan studenter, forskare och företag i living lab-koncept arbeta tillsammans med verkliga projekt, vilket gör rymden konkret som en del av undervisningen redan i ett tidigt skede. En sådan praktisk inriktning inspirerar unga att välja naturvetenskap och teknik och ökar framtidens kompetensbas.
Rymdintresset måste väckas redan i grundskolan. Grunden har lagts av initiativ som ESERO-utbildningsprogrammet och vetenskapscentret Heureka, men för att främja rymdkompetens behövs ett nationellt paraplyprogram. Nu är det rätt tid att utarbeta en utvecklingsplan för rymdkompetens som omfattar hela utbildningssystemet – inte bara examensinriktad utbildning utan även livslångt lärande och utveckling av forskningsinfrastrukturer. Detta skulle stödja Finlands rymdstrategi och samtidigt stärka den ekonomiska tillväxten och säkerhetspolitiska målsättningar i bredare bemärkelse.
Vid sidan av utbildningsstrategin måste även den akuta bristen på kompetens lösas. Fler inhemska experter måste utbildas, men samtidigt bör utländska specialister lockas för att komplettera arbetskraften. Finland måste göra sig attraktivt för toppkompetens inom rymdsektorn genom att erbjuda tydliga karriärmöjligheter. Företagen bör dessutom samarbeta kring rekrytering och utbildning. Om färdiga rymdspecialister inte finns i tillräcklig mängd, kan de omskolas från andra tekniska områden. Till exempel kan erfarna yrkespersoner inom elektronik eller mjukvara introduceras till rymdprojekt genom relativt kort kompletterande utbildning. Sådana åtgärder bidrar till att säkerställa att kunskapsbasen växer i samma takt som rymdsektorn expanderar.
Mot en heltäckande rymdförvaltning
Samordningen av rymdverksamheten kräver en tydligare strukturell lösning. För närvarande saknar Finland ett permanent nationellt organ som tar helhetsansvar för utvecklingen av rymdsektorn. Delegationen för rymdärenden och Space Business Forum har redan fungerat som nyttiga diskussions- och nätverksform för företag, forskare och myndigheter, men deras roll har varit begränsad till att främja samarbete och inte till strategisk styrning. Rymdverksamhet är kopplad inte bara till affärsverksamhet utan även till geopolitiska, tekniska och säkerhetspolitiska frågor. Därför bör Finland ha ett nationellt organ som samlar företag, forskning, utbildning och förvaltning och som kan skapa en gemensam lägesbild och riktlinjer.
Internationella jämförelser visar att många länder i Finlands storlek har löst detta genom att inrätta en egen rymdbyrå. Även i Finland har behovet av en nationell rymdbyrå diskuterats länge. Om Finland hade etablerat en centraliserad rymdförvaltning redan 2020, när idén först väcktes, skulle vi nu vara i framkant inom europeisk rymdadministration. Förseningen har dock inte eliminerat behovet – tvärtom. Ju snabbare ett nationellt rymdförvaltningsorgan inrättas, desto snabbare kan spridd kompetens samlas, finansiering styras effektivare, Finlands internationella position stärkas och säkerställas att rymdverksamhetens fördelar kommer finländarna till godo.
Jag har avsiktligt undvikit att använda termen rymdmyndighet, eftersom aktörer inom rymdverksamhet utgör ett till stora delar osynligt nätverk som genomtränger hela samhällsstrukturen. I den finländska förvaltningsmodellen är det inte självklart att en myndighetsnivå skulle kunna svara mot statens breda behov eller bära de internationella förpliktelser som rymdsektorn för med sig. Ur en enskild forskares perspektiv kunde en mer ändamålsenlig organisatorisk hemvist finnas inom statsrådets kansli, vilket skulle innebära en ny och betydande administrativ lösning i vår förvaltningsstruktur.
En sådan helhet väcker både intresse och skilda uppfattningar, och ett välgrundat beslut kräver en omfattande och förutsättningslös analys. Den centrala frågan är om vi är beredda att möta utmaningen och genomföra de nödvändiga utvecklingsstegen i ett tidigt skede så att möjligheterna kan utnyttjas, eller om anpassningen till framtida krav sker först när yttre omständigheter tvingar fram förändring.
Försvarsförvaltningens särskilda roll måste också beaktas. Försvarsmakten har redan tilldelat flygvapenchefen uppgiften som rymdstyrkans chef och planerar ett rymdoperationscenter, vilket understryker rymdens strategiska betydelse för landets försvar. Försvarssektorn har också etablerade internationella partnerskap, särskilt inom Nato. Dessa militära kopplingar bör inte underställas en civil rymdförvaltning, utan den nya rymdförvaltningsorgan ska verka parallellt med Försvarsmakten. Det är viktigt att upprätthålla informationsutbyte och en gemensam lägesbild mellan civil och militär sektor så att alla aktörer drar nytta av varandras observationer och kapacitet.
Det behövs också modern och möjliggörande lagstiftning. Finlands första rymdlag trädde i kraft 2018. Det var en viktig början, men nu är det dags att bedöma om den nuvarande regleringen motsvarar branschens snabba utveckling. Målet bör vara en tydlig och internationellt kompatibel regleringsram som är förutsägbar för företag och inte utgör ett hinder för innovation. Även i dessa avseenden kan en centraliserad rymdförvaltningsmodell säkerställa att Finlands nationella mål uppnås och att landets internationella förpliktelser fullgörs. Rymdlagstiftningen bör också uppdateras för att beakta nya fenomen som satellitkonstellationer, hantering av rymdskrot eller kommersiella projekt på Månen och Mars. Vid utvecklingen av lagstiftningen måste säkerhet och ansvar bevaras, men samtidigt skapa ramar som lockar rymdinvesteringar till Finland. Till exempel skulle tulllättnader kunna övervägas för komponenter som används vid satellituppskjutningar, och forskning och utveckling inom rymdsektorn stödjas med särskilda skatteincitament.
En gynnsam verksamhetsmiljö är också viktig ur investeringssynpunkt. Internationella riskkapitalister bedömer noggrant det juridiska klimatet i mållandet. Om regler och tillståndsförfaranden är oklara eller långsamma, styrs investeringarna lätt till andra länder. Finlands fördel är en liten och smidig förvaltning samt snabb beslutsförmåga. Denna fördel bör utnyttjas genom att säkerställa att regleringen kan reagera snabbt och flexibelt på nya behov.
När finansiering, kompetens och förvaltning kopplas samman uppstår en helhet där innovation och investeringar förstärker varandra. En gemensam utbildningsväg, tvärvetenskaplig forskning, centraliserad finansieringsrådgivning och ett nationellt rymdforum eller en rymdbyrå utgör grunden för att bygga en hållbar och internationellt konkurrenskraftig finsk rymdekonomi. Allt detta kräver långsiktig politik där rymden ses som en integrerad del av Finlands ekonomiska och strategiska framtid. Rymden bör inte betraktas som en separat experimentsektor utan som en grundläggande samhällsinfrastruktur.
Finland har alla förutsättningar att bli en aktör som är större än sin storlek i den nya rymdåldern. Vi har kompetens, ett stabilt samhälle och bevis på snabb utveckling. Det som behövs nu är konsekvens, en gemensam strategisk riktning och ett modigt beslut att utnyttja den befintliga potentialen.
Avslutningsvis: Mot en ny rymdålder
Finland står nu på tröskeln till en ny rymdålder. Geopolitiska och tekniska förändringar har öppnat ett fönster mot ett enormt universum av möjligheter. Hur vi utnyttjar denna tid beror på oss själva. Vi behöver en klar strategisk vision och mod att agera. Vi har redan visat att vi kan växa snabbt och vara innovativa när bitarna faller på plats. Nästa steg är att säkerställa att bitarna också håller ihop, så att Finland bygger ett enhetligt rymdekosystem där utbildning, forskning, företagande och offentligt stöd stärker varandra.
När jag ser tillbaka på min egen väg från hobbyist till doktorand ser jag en spegling av Finlands rymdhistoria. I början var passion och nyfikenhet bränslet. På samma sätt gäller det på nationell nivå: utan passionerade aktörer uppstår inget nytt. Därefter krävdes systematiska studier och nätverkande. På samma sätt har Finland behövt lära sig spelreglerna för rymdverksamhet och knyta internationella partnerskap. Slutligen krävdes uthållighet och stöd från omgivningen för att forskningen skulle bli klar. På samma sätt behöver Finlands rymdsektor långsiktigt stöd och samarbete för att växa till sin fulla potential.
Våra möjligheter begränsas inte till ekonomiska siffror eller tekniska prestationer. Det handlar också om Finlands bidrag till att lösa globala utmaningar. Med satelliter kan vi följa klimatförändringar, med rymdteknik främja hållbar utveckling och säkerhet samt skapa ny kunskap om universum. Rymdekonomin är vårt nästa stora steg i utvecklingen av tekniskt välstånd. Detta steg måste tas genomtänkt men målmedvetet. Som sagt, momentum är nu, och om vi inte utnyttjar det kommer andra att göra det. Vi har alla förutsättningar att lyckas, bara vi vågar rikta blicken mot stjärnorna och samtidigt hålla fötterna stadigt på finsk mark.
Finland är ett litet land, men våra ambitioner kan vara stora. Vi har möjlighet att vara smidiga, initiativrika och en självständig vägvisare i den växande internationella rymdekonomin. Det är dags att skriva nästa kapitel i Finlands innovationshistoria. Denna gång sträcker sig berättelsen ända ut i rymden. När vi förenar våra krafter, vår kunskap och vår passion finns det inte ens en himmel som sätter gränser.
Översättning av den ursprungliga kolumnen
