De rättsliga och strategiska fördelarna med rymden
| *** Young graduate statement *** Som studerande inledde mitt fokus på internationell rymdrätt och rymdpolitik relativt nyligen, främst på grund av ett växande intresse för de komplexa rättsliga och strategiska utmaningar som rymden innebär. Efter att ha tagit min kandidatexamen i statsvetenskap bestämde jag mig för att fokusera mer på internationell offentlig rätt, men aldrig hade jag trott att rymden skulle vara mitt fokusområde. Med en magister i samhällsvetenskap som min akademiska grund började jag med att fokusera på lagen om väpnad konflikt och under resten av min akademiska karriär ville jag fokusera på lagen om väpnad konflikt på ett framväxande område, och därför valde jag rymdrätt. Min avhandling fokuserade på en kritisk men aktuell fråga: staternas rätt att använda självförsvar i situationen av en väpnad attack mot dess satelliter i yttre rymden. Forskningen väckte ett starkt intresse för rymdrätt och belyste det akuta behovet av resoluta rättsliga ramar för rymden. När jag blickar framåt i min karriär på detta område är jag särskilt intresserad av att överbrygga klyftan mellan säkerhet och försvar, två områden som är djupt sammanlänkade i rymden. Även om min egen karriär hittills främst har fokuserat på säkerhetsfrågor, anser jag att ett holistiskt synsätt som kombinerar både säkerhetsaspekter och juridiska aspekter är avgörande för effektiv styrning av rymd politiken. Som skribent till denna kolumn är jag ivrig att dela med mig av mina insikter och utforska de brådskande rättsliga och politiska frågor som kommer att forma den framtida rymd politiken, med fokus på att se till att denna nya horisont hanteras med både strategisk förutseende och ett engagemang för global säkerhet. |
Kritisk infrastruktur är en viktig del av samhällssystemen, som är avgörande för att upprätthålla samhällsfunktioner och säkerställa medborgarnas hälsa, säkerhet och välfärd. Detta omfattar energi- och vattenförsörjning, transport- och kommunikationsnät, hälso- och sjukvård, polis- och räddningstjänst, finanssektorn och livsmedelskedjor. Rymden kan verka avlägsen för den genomsnittlige människan, men den påverkar i hög grad vårt dagliga liv och påverkar bankväsendet, jordbruket, väderleksprognoser och televisionen. Framför allt är rymden inte så långt borta – Kármán-linjen, betraktad som gränsen mellan jordens atmosfär och yttre rymden, ligger bara 100 km ovanför jordens yta.
Vårt samhälle är starkt beroende av infrastruktur och satelliter för våra dagliga funktioner. Rymden är en domän med dubbla användningsområden, där en satellit som verkar vara avsedd för väderobservation också kan användas för militära ändamål, eller både och. De flesta satelliter har flera funktioner, bland annat civila, kommersiella och säkerhetsfunktioner, vilket gör dem integrerade i vår kritiska infrastruktur och potentiella mål för motståndare. En timme innan Ryssland invaderade Ukraina riktade sig ryska hackare till exempel mot det amerikanska satellitföretaget Viasat. Viasat, som tillhandahåller kommunikationstjänster till många hem och företag, användes också av den ukrainska militären för ledning och kontroll. Angreppet omfattades av en skadlig kod som riktade sig mot Viasats modem och routrar, raderade alla data, startade om maskinerna och gjorde dem permanent inaktiverade.
Betydelsen av säkra och globala kommunikationsförbindelser har ökat, vilket framfördes av den Jonna Kuusivuori, specialsakkunnig, i hennes kolumn. I takt med att rymdinfrastrukturen blir allt viktigare blir det allt viktigare att skydda den mot yttre militära hot. Militära operationer i rymden är inte laglösa; de regleras av internationell lagstiftning, vilket löjtnant Juuso Liekkilä påpekade i sin kolumn om militär användning av yttre rymden. Dessa bestämmelser är formulerade i olika rättsliga och normativa ramar, bland annat internationella rymdfördrag, FN:s generalförsamlings resolutioner, FN-stadgan och internationell humanitär rätt. Till skillnad från FN:s resolutioner och riktlinjer är de konventioner som antagits av generalförsamlingen bindande för de stater som undertecknar och ratificerar dem.
Rymdfördragen förhandlades fram och antogs inom FN:s kommitté för fredlig användning av yttre rymden (the UN Committee on Peaceful Uses of Outer Space, UNCOPUOS). De fyra första fördragen omfattar 1967 års Fördraget om principer för staternas utforskande och nyttjande av yttre rymden, inklusive månen och andra himlakroppar (Outer Space Treaty, OST). OST förbjuder spridning av massförstörelsevapen i rymden och föreskriver ansvarsfullt beteende inom rymdverksamheten. Även om artikel IV i OST inte uttryckligen förbjuder konventionella vapen i rymden, förbjuder den att kärnvapen och andra massförstörelsevapen placeras på himlakroppar, däribland månen.
Avsaknaden av ett särskilt förbud mot konventionella vapen i rymden väcker frågor om deras lagenlighet, vilket skulle kunna möjliggöra stationering av andra vapen, såsom laservapen eller frekvensstörare i yttre rymden. OST förbjuder inte avfyrning av interkontinentala ballistiska robotar (Intercontinental Ballistic Missiles, ICBMs) eller andra massförstörelsevapen genom rymden, så länge de inte går in i omloppsbana eller är baserade i rymden. OST förbjuder inte heller militär användning av yttre rymden, men kräver å andra sidan att månen och andra himlakroppar hålls demilitariserade och förbjuder spridning av massförstörelsevapen och kärnvapen i rymden.
Olika förslag till nya rättsligt bindande avtal, såsom utkastet till Prevention of an Arms Race in Outer Space (PAROS) och utkastet till Prevention of the Placement of Weapons in Outer Space and of the Threat or Use of Force against Outer Space Objects (PPWT), har misslyckats på grund av olika statliga intressen. Utöver rymdspecifika fördrag är Partial Test Ban Treaty (PTBT) relevant eftersom det förbjuder kärnvapenprov i atmosfären och yttre rymden. Den befintliga lagstiftningen innehåller därmed inte någon rättsligt bindande förbud mot utveckling, testning och användning av konventionella vapen i rymden.
Internationell humanitär rätt (International Humanitarian Law, IHL) begränsar militära operationer under väpnade konflikter, även i yttre rymden. Syftet med IHL är att skydda civila på jorden från effekterna av militära operationer i rymden, betona principer som distinktion, förbud mot urskillningslösa och oproportionerliga attacker och att vidta genomförbara försiktighetsåtgärder vid attacker. Ett ökat beroende av rymden ökar också sårbarheten. Hot om attacker i rymden kan riktas mot olika delar av rymdsystemet, vilket gör det tillräckligt för att inaktivera ett specifikt system för att göra hela systemet oanvändbart. IHL-reglerna är särskilt relevanta med tanke på det ökande antalet rymdföremål med dubbla användningsområden, eftersom störningar i deras civila funktioner kan påverka stora delar av vårt samhälle på jorden. Internationell humanitär rätt skyddar också vissa föremål och personer i konflikt och förbjuder angrepp på oumbärliga resurser och medicinska resurser, även under militära rymd operationer.
Antalet aktörer i rymden ökar och utvecklingen av vapen som kan användas mot satelliter med syfte att förstöra eller skada dem, med andra ord AntiSatellite-vapen (ASAT) fortsätter. Befintlig lagstiftning förbjuder inte uttryckligen ASAT-vapen, med undantag för massförstörelsevapen. Rymdindustrin spelar en avgörande roll när det gäller att avhålla sig från att utveckla sådan kapacitet och förespråka reglering av den. Rymdindustrins uttalande The Space Industry Statement in Support of International Commitments to Not Conduct Destructive Anti-Satellite Testing har fått stöd från 49 företag i 14 länder, vilket understryker vikten av att skydda rymdmiljön och främja hållbar utveckling i jordens låga omloppsbana. Dessa åtaganden bygger på FN:s generalförsamlings resolution om destruktiv direktuppstigande testning av antisatellitmissiler som antogs i december 2022.
Även om FN:s generalförsamlings resolutioner inte är bindande bidrar de till att göra den rättsliga ordningen för yttre rymden och till förbudet mot aggressiva handlingar i rymden mer enhetlig. Sedan 1959 har generalförsamlingen antagit ett flertal resolutioner som omfattar den fredliga användningen av yttre rymden och motverkan av kapprustning i rymden. Dessa resolutioner, som fått brett stöd och godkänts, kan ses som en utveckling av internationell sedvanerätt när det gäller förbud mot våld i rymden. Bristen på aggressioner mot rymdföremål under mellanstatliga krig, trots den tekniska kapacitet som visats i tidigare ASAT-tester, kan tyda på en gemensam praxis bland stater.
Utrymmet är till sin natur globalt och påverkar alla användare i alla konflikter, både förövare, offer och åskådare. Även i konflikter där Nato-allierade inte är inblandade skulle deras rymdkapaciteter direkt påverkas eller förstöras. Länder som Finland förlitar sig i allt högre grad på rymden för olika uppdrag, bland annat krishantering, katastrofhjälp och terrorismbekämpning, som alla är beroende av information från rymden. Finland, EU och det civila samhället måste fortsätta att arbeta för ett ansvarsfullt beteende i rymden och ta itu med utmaningar och hot mot dess fredliga användning, i enlighet med internationell rätt, särskilt inom ramen för FN.
Även om ett rättsligt bindande instrument kan vara en möjlighet till detta i framtiden bör staterna frivilligt anta åtgärder för att hålla yttre rymden hållbar, fri och säker för alla.
