Etik är en integrerad del av rymdverksamheten

Som praktikant i arbets- och näringsministeriets rymdteam fick jag bekanta mig med den finländska rymdverksamheten och genomföra en intervjuserie om rymdetik.

Jag har varit intresserad av rymden sedan jag var liten — på lågstadiet lyssnade jag än en gång på Stephen och Lucy Hawkings ljudbok ”Nyckeln till universum”, och blev imponerad av besök i Zürichs stjärntorn. En natt ordnade föreningen för samma stjärntornet Urania en minnesvärd vandring till Zürichs ”planetstig”, som slingrar sig längs planeternas miniatyrmodeller via en ås på berget Üetliberg. Ovanför stadsljusen öppnades en utmärkt sikt över himlen, och med hjälp av guidens råd identifierades också en internationell rymdstation bland stjärnorna.

I dag studerar jag filosofi och engelska i Zürich där jag har växt upp i en schweizisk-finländsk familj. Bytesåret i Helsingfors stärkte min önskan att få pröva mina vingar i arbetslivet i Finland, och på våren fick jag till min förvåning en praktikplats för mina drömmar: jag blev kommunikationspraktikant i arbets- och näringsministeriets rymdteam.

Det var inte fråga om alienkommunikation

I och med praktiken inleddes en intressant forskningsresa till den finländska rymdverksamheten. Även om jag hade hört att finländska småföretag ligger i täten för den internationella rymdverksamheten, kunde jag inte förvänta mig att Finland skulle ha en så etablerad rymdförvaltning. Jag stötte på begrepp som ”delegationen för rymdärenden”, ”decentraliserad rymdförvaltning” eller ”rymdlägesmedvetenhet”.

I början av praktiken fick jag delta i ett nätverksmöte mellan Space Generation Advisory Council (SGAC) som samlade unga som var intresserade av rymden. Där berättade jag för några deltagare om mina första erfarenheter av min praktik, då en samtalspartner otroligt frågade: ”Tror du verkligen att ni planerar kommunikation med utomjordingar?”” Ja, så här kan rymdkommunikation tolkas. Även om detta utan tvivel skulle vara ett intressant arbete, var jag som filosofiestuderande också glad över att kunna genomföra en serie intervjuer om rymdetik.

Fiktion eller vetenskap?

Till att börja med verkade rymdtekniken rätt abstrakt, och Oskari Sivulas diskussioner om ämnen att Mars kunde omvandlas liksom jorden eller om astronauternas botande lät nästan som science fiction. Hur brännande frågan om rymdteknik är redan i dag blev det för mig först när jag märkte hur mycket vår vardag vilar på rymdverksamhet.

Rymden följer med i vår vardag till exempel i form av geografisk information, väderprognoser och datakommunikation – rymdverksamheten är kopplad till många branscher och bedrivs av aktörer som företräder mycket olika intressen. Ibland kan dessa intressen stå i strid med varandra. Rymdetik behövs bland annat för att jämka samman dessa konflikter: Enligt Oskari Sivula är en av rymdsektionens viktigaste uppgifter att ”granska och avväga delvis motstridiga intressen och värderingar som styr verksamheten”.

Teori och konkretion på rymdområdet

För serien rymdetik ville jag intervjua både forskare och andra som är verksamma inom rymdsektorn. Följande teman valdes ut som innehåll i serien: allmän kartläggning av rymdetik med doktorand Oskari Sivula, diskussion om rymdmotståndskraft med Minna Palmroth, chef för toppenheten för hållbar rymdvetenskap och rymdteknik, rymdens roll i stormaktskampen med forskaren Markus Holmgren samt rymdlagstiftningens etik med rymdjurist Jenni Tapio.

Europeiska rymdorganisationens astronaut Luca Parmitano besökte Helsingfors i oktober, då det erbjöds möjlighet att för serien intervjua också en äkta astronaut – naturligtvis valdes etiken i de personifierade rymdmissionerna som tema.

Vad berättigar rymdverksamhet, när man bör vända blicken mot vår hemplanet?

En av de grundläggande frågorna inom rymdsetiken gäller rymdverksamhetens berättigande: är det motiverat att vi satsar enorma summor på rymdverksamhet när vår planet skakas av akuta kriser? Frågan om rymdverksamhetens legitimitet blir en del av frågan om rymdverksamhetens samhälleliga nytta.

Rymdfysikern Minna Palmroth dryftade saken på följande sätt:” Jag anser att främjandet av planetens hållbarhet är det tyngsta motivet för varför det för närvarande lönar sig att satsa på rymdverksamhet. Jordens bärkraft förutsätter att en grön och digital omställning tas i bruk, och för att dessa ska lyckas stöder sig i stor utsträckning på rymdverksamhet.”

Etiken återspeglas i lagstiftningen

Under diskussionen lyfte Minna Palmroth också fram att dagens rymdaktörer har ”en skyldighet att minimera skadorna av ohållbar rymdverksamhet”. Dessa negativa effekter kan vara till exempel förhindrande av andra aktörers tillträde till rymden eller exponering för rymdrelaterade risker.

I praktiken innebär detta att vi måste städa bort satelliter och andra skräp från omloppsbanorna. Detta är redan en del av Finlands lagstiftning där verksamhetsutövarna åläggs att lägga fram en plan för att avlägsna satelliten från omloppsbanan redan när koncessionen söks. I en annan intervju konstaterade rymdjurist Jenni Tapio att ”Finlands rymdlagstiftning kann anses vara internationellt avancerad”.

Rymden för etiken till de grundläggande frågorna

Även om juridik är ett effektivt sätt att etablera etiska principer, är beredningen av rymdlagstiftningen i sig genomsyrad av etiska konflikter. Jenni Tapio funderar på att rymdlagstiftningen oundvikligen utgår från antropocentrisk, dvs. från en människoorienterad utgångspunkt: ”Vårt sätt att strukturera vår omgivning har utformats under vissa omständigheter.” Kan våra värderingar också generaliseras till radikalt olika förhållanden?”

Svårigheten att tillämpa våra värderingar utanför vår planet leder äntligen till en grundläggande etisk fråga: finns det etiska fakta som gäller oberoende av omständigheterna? Oskari Sivula beskrev rymdsetik som en slags spegel mot vilken vi kan spegla våra värderingar och kanske ta fram nya perspektiv på de etiska problem som länge har sysselsatt mänskligheten.

Från rymden ser jorden bräcklig ut

Hur beroende våra värderingar är av de rådande förhållandena framgick också av en intervju med astronauten Luca Parmitano, där han erinrade sig det ”Overview effect” som han upplevde, det vill säga den ”erfarenhetsmässiga perspektivförändringen”. Det är många astronauters erfarenhet av att se jorden från yttre rymden.

”Medvetenheten om jordens bräcklighet gav mig en stark känsla av ansvar”, berättade astronauten och beskrev jorden som en nästan andande organism på avstånd. Perspektivförändringen visar hur rymden kan hjälpa mänskligheten att gestalta sin egen plats och hur viktig inspirationskälla den kan vara.

Finland – föregångare inom etisk rymdverksamhet?

Enligt Oskari Sivula är rymdforskningen i Finland bara på väg. I efterhand är detta överraskande, eftersom diskussionerna gav mig en bild av att man redan länge har satsat på rymdteknik i Finland. Alla som intervjuades hade svar på frågor som mycket väl kan uppfattas som rymdsetik.

I och med intervjuerna fick jag också en uppfattning om att man i Finland är villig att främja rymdverksamheten på starka etiska grunder. Också det faktum att arbets- och näringsministeriets rymdteam uppmuntrade genomförandet av en serie om rymdetik stärkte den inverkan som jag fick att det finns ett omfattande eko för rymdetiken i Finland. Jag upplever också att man målmedvetet söker lösningar på de etiska utmaningarna inom rymdsektorn, till exempel vid toppenheten för hållbar rymdvetenskap och rymdteknik, som leds av Minna Palmroth.

Även om rymdsektorn fortfarande är ung som vetenskapsområde, verkar det finländska rymdväsendet redan genomföra principerna för etisk rymdverksamhet, vilket framgår till exempel av lagstiftning som beaktar hållbarhet. Rymdsetik är alltså mer än teoretisk hårklyvning, och man har mött rymdetiska beslut ända från början av rymdtiden; uppskjutningen av den första satelliten, för att inte tala om att sända den första människan på en farlig rymdfärd, har fört mänskligheten till de smärtsamma värderingsfrågorna.

Även om Finland inte hör till de största rymdaktörerna i världen, kan också Finland påverka den globala rymdverksamhetens förlopp. Jenni Tapio påminde om att Finlands internationella inflytande inte bör underskattas: till exempel i Copuos, dvs. FN:s kommitté för fredlig användning av rymden, fattas beslut enligt principen en röst per medlemsstat. Finlands röst väger då lika mycket som till exempel Förenta staternas röst, som forskaren Markus Holmgren betraktar som en överlägsen rymdstormakt i vår tid.

Finland har också etablerat sig som en internationellt beaktansvärd rymdaktör – som föregångare inom etisk rymdverksamhet kan Finland genom långtgående strålningseffekter också påverka den globala rymdverksamheten.

(Fotokällor: Oskari Sivula, ESA, Jenni Tapio, Anna-Sofia Schaller)